Motorcyklarna servade

Nu har vi servat motorcyklarna på Ava och hämtat en hel låda med prylar, reservdelar och bra-att-ha-saker :)

Idag hämtade vi våra servade motorcyklar som vi lämnade in på Ava MC i början av veckan.

Tydligen har vi varit ganska dåliga på att serva dem under sommaren. De var nyservade när vi köpte dem i Juli, då hade de gått ca 2000 mil och hade nytt drivpaket mm. Nu när vi lämnade in dem ville vi egentligen bara ha en kontroll så vi visste att allt var ok med hojarna, men tydligen så har vi kört lite mer än vi trodde i sommar.

1800 mil har vi kört sedan vi köpte dem! Med andra ord var det dags för 4000-mila servicen. Den innefattar kontroll av vätskor, byte av tändstift samt ventiljustering.

Vilken skillnad det blev! Motorn går jämnare, tomgången är bättre och draget är mycket bättre. Vi var liksom vana vid dem som det var, så nu var det som om vi hade köpt varsin ny cykel :)

Vi hämtade även grejer. Erik hade plockat ihop en mastodont-order med nya däck fram och bak, samtliga lampor, centralstöd, motorbåge till min hoj, packrulle mm mm. Det var rena julafton!

Nu återstår att se om vi hinner montera allt på hojarna innan vi skickar dem om lite drygt en vecka…

Prylar – Bara det bästa duger!

Kom att tänka på ett par grejer när jag stod och torkade av diskbänken. Det är inte så att jag inte gillar leksaker. Alltså mobiler, mp3-spelare, hemmabiosystem och dylikt. En snygg mobil eller dator får mig praktiskt taget att skrika “VILL HA!”. Det är lite löjligt när en pryl kan framkalla en sån intensiv känsla. En känsla av att man vill köpa bara för att den är såå snygg och kan ALLT. Även om jag vet att jag troligtvis inte kommer utnyttja ens en bråkdel av alla funktioner som den senaste av någonting har.

Vill-ha-begäret kan uppstå för saker som jag inte ens skulle ha någon användning av, som en snygg allt-i-ett-skrivare för det lilla kontoret. MEN den är ju SÅ snygg. Konstigt uppfattning det där om vad som är snyggt. Hur kan en mobil vara snygg egentligen? Det är en metallbit. Här ser man tydligt hur påverkad man är av allt man ser på TV och i tidningar. Hur löjligt det än är med denna pryl-fixering så kan jag inte undgå att påverkas av den. Vad kan annars förklara att jag med nästan kärleksfull längtan ser på en MacBook Air och bara känner “aaaahhhhh…..MacBook Air….”  som Homer Simpsons skulle uttryckt sig (fast på engelska då förstås “…aaaaahhhh….MacBook Air….”). Bara det bästa duger! Go go konsumtion!

Tanken som slog mig var att jag hela tiden tänkt: Sen, när jag “klar”så ska jag köpa allt det där som jag vill ha. Sen ska jag ha en stor tv, schysst hemmabiosystem, finaste mobilen, största-minsta-mp3-spelaren, snabbaste datorn, fin lägenhet med tavlor på väggen…osv osv… Saker som jag hittills valt bort (eller inte brytt mig om) då jag alltid har haft andra mål att sikta mot. Nästan alltid olika resor. Sånt kostar pengar och ett minimalistikt levnadssätt, iallafall när det gäller prylar, har blivit en självklarhet. Att väga ett fint hemmabiosystem mot en åtta månaders resa i Asien ger ett för mig självklart resultat.

Men, och nu kommer huvudpoängen, nu har jag insett att detta “sen” troligtvis aldrig kommer. Prylar har tappat sin tjusningskraft. “Vill-ha-begäret” smyger sig fortfarande upp till ytan och lockar med sin bedrägligt  mjuka, designformade, stilrena röst och viskar “köp….köp…köp…”, men nu har jag en annan röst som säger “res…res…res…” med en röst som påminner om vattenfall, solnedgångar, stränder och äventyr….gissa vilken röst som vinner?