Man kan åka motorväg (ruta 5) ända från Arica i norr till Puerto Montt i söder. En sträcka på ungefär 3080 km. Vägen är i väldigt bra skick och gillar man att köra på raka fina vägar av asfalt så är det en drömväg. Gillar man som vi att åka på mindre vägar, gärna bestående av grus och med mycket kurvor, är den ett ibland nödvändigt ont. Man tar sig fort dit man vill utan att behöva svänga särskilt mycket (titta på den
här kartan från Copec, om inte annat för att den är väldigt rolig att bläddra i).
En sträcka man gärna bara kör en gång är sträckan genom Atacamaöknen. I bil tar den c:a 5 timmar och består av rak asfaltsväg genom ingenting. För oss var ingenting väldigt fascinerande, en gång. Sen blir det lätt lite jobbigt. Speciellt med tanke på att det ofta blåser väldigt mycket.
Denna gång tog vi väg 1 (ruta 1) istället. Den går längs med kusten och man slipper stora delar av öknen. Vägen består av allt annat än asfalt och efter 180 km av körning på omväxlande tvättbräde-partier (Jonas undrar hur detta fenomen uppstår, kan någon förklara det?), sand-partier och underbara hårt-grus-partier var vi ganska möra i kroppen men väldigt nöjda och glada.
Campade precis vid havet (nästan lite för nära) och sov gott till havets dånande. Det är något speciellt med havet. Någon som kan förklara denna fascination? I Chile finns ingen allemansrätt. Däremot gör alla lite som dom vill 😉 Det är fri camping på så gott som alla stränder längs med Chiles kust. Det är inga problem att hitta campingplats, iallafall inte hittills. Får se nu när vi närmar oss Santiago och mer tätbefolkat område.
Turiscom ger ut en guide till Chiles campingar och vägar som heter Turistel. Där ser man alla Chiles vägar (de som borde finnas iallafall, inte alltid det stämmer med verkligheten) samt alla campingar och lite information om dem. En mycket bra guide där även många gratiscampingar listas. Nu har vi inte campat på något av dessa då vi alltid hittat vår egen plats istället.
En sak som förundrat oss båda på vägen söderut är hur vi lyckades köra från Valparaiso till Antofagasta på två dagar? Det är en sträcka på 1320 km. Vi körde ungefär 70 mil första dagen och 60 mil andra dagen. Vi körde i 100-110 km/h. Galet. Nu klarar vi knappt 30 mil per dag och kör inte snabbare än 80. Vårt svar på frågan är: Abstinens och lyckorus 
Om det inte redan framgått så älskar vi att resa med motorcyklar. Att kunna ta allt i egen takt. Att hitta ställen man aldrig skulle åkt till annars. Att kunna stanna precis vart man vill. Ett bra exempel är Parque nacional Pan de azucar (sockerbrödsnationalparken som inte har något som helst med bröd att göra). Vi såg att det gick en väg genom den och bestämde oss för att ta den. Där hittade vi den bredaste stranden vi någonsin sett. Vit sand så långt ögat kunde nå. Knappt så att man såg havet. Kändes helt overkligt och den var i princip tom på folk också. Very, very nice.
Ha det bäst!
