Norrut från Buenos Aires till Iguazu-fallen

Norrut från Buenos Aires till Iguazu-fallen

Vi spenderade lite längre tid än tänkt på Dakar Motos i Buenos Aires. En anledning till detta var att Jonas blev förkyld. Men för att vara ärlig så var den största anledningen att det helt enkelt var så skönt att vara på ett och samma ställe en längre period. Vi hade bra väder (för det mesta) och roligt folk att umgås med.

Till slut kom vi dock iväg och satte av norrut i Argentina. När man väl är på gång, när man sitter på hojen igen och rullar mot nya ställen, då påminns man återigen om hur kul det är att åka motorcykel.

Jag var lite orolig för vägen upp till Iguazu-fallen som var vårt nästa mål. Dels för att det verkade vara en lång och tråkig rak väg (som ruta 3) och dels för att vi upprepade gånger blivit varnade för att polisen längs med vägen (ruta 14) skulle vara väldigt jobbiga och ute efter pengar.

Jag vet inte om vi hade tur eller om det berodde på min spanska, men vi klarade oss i princip helt utan problem. Blev stoppade tre gånger totalt. En gång fick vi visa alla papper och sen köra vidare. 5 minuter efter blev vi stoppade igen och utsattes för det troligtvis sämsta försöket att få en muta. Killen frågade helt enkelt om jag hade några pengar att ”bidra” med. Jag tittade på honom och sa ”No”. ”Ok” sa han och släppte förbi oss. Skrattade i ett par minuter i hjälmen :)

Sista stoppet var precis innan vi kom fram till staden Porto Iguazu. Polismannen frågade vart vi kom ifrån och jag sa Buenos Aires och att vi var från Sverige. Ok säger han, signalerar att vi kan åka men lägger i sista sekunden till ”Jag har fått lite rapporter från andra bilister om att ni åker som galningar och kör om lite hur som helst”. Jag sa ”Nej det stämmer inte. Vi kör aldrig snabbare än 100”. Han skrattar lite, säger ok och släpper förbi oss. Vi hade kört c:a 25 kilometer från campingen den dagen och kört om en buss och en lastbil på den sträckan… ännu ett dåligt försök med andra ord. Men vi klarade oss lindrigt då vi både pratat och hört talas om många som fått det betydligt jobbigare.

När det gäller vägen så var den inte alls lika tråkig som befarat och bjöd på omväxlande miljö. En liten rolig tvist, eller vad man ska kalla det, är att ju längre norrut vi kom desto mer blev vi påminda om hur det var att köra i Kambodja. Luften blev fuktigare och fuktigare. Jorden röd. Landskapet blött, grönt och platt. Känns som om detta sluter någon typ av cirkel. Det var i Kambodja allt började och där vi övergick från backpackers till motorcykelresenärer (läs om Kambodjaresan). Känns därför helt rätt och roligt att vi nu kör omkring i samma sorts landskap mot slutet av denna resa.

Det tog oss fyra dagar att köra de 1300 kilometrarna från Buenos Aires till Porto Iguazu. Den tredje dagen övergick landskapet från att vara platt åkermark till mer kuperad terräng och istället för oändliga betesmarker så kantades vägen nu istället av ogenomtränglig regnskog. Tyvärr levde regnskogen upp till sitt namn. Det regnade. Mycket. Våra vattentäta ställ var inte så vattentäta som vi trott. Eller så finns det inget ställ som klarar av hällregn i ett par timmar 😉 Men det var iallafall varmt så vi frös inte (så mycket).

Vi kom nästan ända fram den tredje dagen men vi ville inte anlända till staden efter det blivit mörkt eftersom det blir jobbigt att leta boende då. Cirka 3 mil innan staden hittade vi en camping och efter att ha kört 1500m på hala röda vägar kom vi fram till en stor camping som vi fick helt för oss själva. Kvällen började bra. Varma vindar och stjärnklart. Vi sätter upp tältet och lagar middag. När vi ätit klart börjar det mullra och blixtra. Vi plockar iordning och hoppar in i tältet. Snart börjar det regna. Sen börjar det regna på riktigt. Sen börjar det blåsa. Sen börjar det blåsa på riktigt. Vi får en stark deja-vú känsla. Stormnatten återspelas i våra sinnen och vi drar en djup suck. Skulle vi återigen bli tvungna att packa ihop mitt i natten? På med regnstället och ut i regn och blåst för att se om vi kan förankra tältet. Hittar en stor stock som vi fäster tältrepen på och sätter i alla pinnar vi har. Ser oss omkring och funderar på vart vi ska ta vägen om vi måste packa ihop. Campingen har en stor toalettbyggnad men tanken på att spendera natten där lockar av förklarliga skäl inte så mycket. Som tur är drog stormen vidare. Vinden och regnet avtog och vi kunde hoppa in i tältet igen och sova gott resten av natten.

Den fjärde dagen körde vi alltså bara 3 mil men hann ändå med att bli stoppade av polisen en gång. Ett par kilometer innan själva staden tog vi in på hostellet ”Hostal Inn” som enligt Lonely Planet är landets bästa hostel. Vet inte om jag håller med om det, men stort är det då byggnaden är ett gammalt kasino.

Dagen efter åkte vi till Iguazu-fallen. De är med på UNESCO:s lista över världsnaturarv och lever upp till namnet. Fallen var riktigt mäktiga och man blev på väldigt bra humör av att bara titta på dem. Tyvärr var delar av parken stängda p.g.a för höga vattennivåer. Vi kände oss dock nöjda efter ett par timmar och körde tillbaka till vårt hostel för att torka och äta grill-buffé.

Vi har nu bestämt oss för att åka tillbaka till Buenos Aires för att förbereda allt inför frakten av motorcyklarna samt vår hemresa. Om vädret tillåter kommer vi att åka till någon trevlig strand och spendera någon dag där :)

Ha det bäst!