600kr fattigare

Vi är kanske inte världsbästa på att planera, men vi gillar att vara ute i god tid. I tisdags köpte vi därför biljetterna till dagens tänkta bussresa från Buenos Aires till Santiago, varifrån vårt flyg tar oss hemåt på tisdag. Tanken var att bo hos Robertos morbror några dagar och berätta om våra äventyr och självklart fika med familjen.

Bussen skulle avgå från terminalen kl 17:00 och vi var där strax efter fyra. När klockan var ca 16:45 gick vi ut ur terminalen och in i bussen och satte oss tillrätta; med båda datorerna fullt laddade, varsin bok och helt inställda på att avnjuta en mer än 20 timmar lång bussresa. Strax innan avgång kommer en man in i bussen och meddelar oss att gränsövergången mellan Argentina och Chile pga av vädret var tillfälligt avstängd. Bussen skulle därför bara gå till Mendoza -fel sida av Anderna.

Vi hoppade av bussen och eftersom de sa att vi kunde få pengarna tillbaka gick vi till biljettkontoret. I Argentina tar de oftast inte kort. Det kostar för mycket för handlare och andra företag och cash är king. Bussbolaget tog däremot kort, och vi hade därför betalat våra bussbiljetter med kort -helt enligt svenska spelregler. Dock hade de en dum policy; betalade man kontant kunde man få tillbaka pengarna minus 10% som var någon påhittad serviceavgift. Helt okej med oss. Men hade man däremot betalat med kort så fick man inte tillbaka en enda peso. Biljetterna kunde däremot ombokas, vilket vi gjorde, men till ingen nytta då de inte visste när gränsen skulle öppnas igen. Och skulle vi chansat på att åka till Mendoza och det visat sig att gränsen inte skulle öppna på några dagar så hade vi fått åka tillbaka till Buenos Aires eller flyga in i Chile därifrån -vilket skulle blivit dyrare i slutändan.

Vi tog det säkra före det osäkra och tog våra värdelösa bussbiljetter och satte oss på närmsta café med internet. Nu skulle vi alltså försöka flyga istället. Vi insåg snabbt att det gick flyg redan samma kväll, men att det skulle kosta en del. Bussbiljetterna hade kostat 600kr per person och flyget skulle kosta ca 1600kr som billigast och 4500kr som dyrast. Det skulle gå att köpa biljetterna på flygplatsen till det dyrare priset. Men vi ringde ett par olika bolag för att köpa biljetterna direkt, vilket vi också kunde gjort om det inte varit så att de inte ville ta varken vårt VISA eller MASTERCARD eftersom de var utfärdade i Sverige. Hurra.

På Travelpartner kunde vi hitta billiga flyg (alltså exakt samma flyg, samma tid, och samma fligher), men inte förrän tidigast på måndag, vilket ändå var helt okej. Så vi köpte två flygbiljetter därifrån. Flyget går måndag morgon kl 09:40 och vi är framme i Santiago några timmar senare, med mellanlandning en gång på vägen.

Osmidigt men inte så kostsamt kan man väl beskriva dagens aktiviteter som. Ibland tar de kort i Argentina och ibland inte. Att ta ut pengar kostar pengar, men om man betalar med kort är det dyrare och man får inte tillbaka dem om exempelvis en buss blir inställd. Surt, men en del av att resa. Vi hänger därför kvar på Dakar Motos i Buenos Aires ett tag till.

Vilken rubrik ska jag välja?

Första (riktiga) inlägget på resan och jag sitter och väljer mellan följande rubriker:

  • Resan gick bra och nu är vi framme på Koh Tao
  • Vi hittade lillebror på mindre än tre dagar
  • Shit vad varmt det är!
  • Ska bli skönt att sova i en säng för första gången sedan i lördags
  • Inte magsjuka ännu

Skämt åsido, nu sitter jag och bloggar på Choppers, Koh Tao, och lillebror och Roberto ligger och tittar på film.

Natten till söndagen då vi skulle åka sov jag inte så mycket. Dels på grund av ett oväntat besök från en speciell person i sista minuten, dels på grund av min vanliga oro när jag ska iväg på saker. Tror jag fick sova fyra timmar i alla fall.

Alex skulle hämta mig hemma hos morsan och Roberto sov natten till söndagen hos pappa med familj och fick skjuts av dem. Väl på Arlanda var vi en liten grupp sorgsna människor som bestod av Robertos familj, Alex, John och Emmely. Robertos familj sa hej då först och vi andra satte oss och åt lite. När det var dags för säkerhetskontroll sa vi hej då (egentligen sa vi ”vi ses senare”) till Alex, Mauro, John och Emmely. Mycket jobbigt farväl.

Väl inne i terminalen så handlade vi lite snus och någon bok och satte oss sedan och tog en läsk. Planet var försenat en aning, men det handlade nog om bara en halvtimme.

Resan gick fort och vi var i Berlin på ett huj. Där var det lika trist väder som hemma.

Sedan satt vi och väntade på att få gå på planet till Bangkok. Roberto tog en glass och jag tog en snus.

På planet fick vi sov-kit och hygien-kit. Det serverades kyckling för oss som är köttätare. Efter maten snackade vi lite och det dröjde inte så länge innan vi satt och halvsov. Jag brukar normalt sett ha lite svårt att sova på flygplan och i bussar men på den här resan har det gått jättebra!

Vi blev väckta av att solen gick upp vid typ fyra-tiden lokal tid. Grymt fint var det. Frukosten var kanon; nybakad (pytteliten) bulle, lite grovt bröd, youghurt, te, kaffe och juice. Sedan landade vi.

Jag har ju inte varit i Thailand förut så det är okej att jag skriver att: -”Shit vad varmt det var när vi gick av planet!”.

Hämtade väskorna, bytte byxorna mot shorts. Roberto slängde sina strumpor i papperskorgen.

Sedan tog vi en buss till Khaosan road där vi tillbringade dagen med att inhandla flip-flop-sandaler för 69 baht (delat på fyra =18kr), lite solkräm och något annat säkert som jag inte kommer ihåg. Åt lunch med färskpressad apelsinjuice för typ 20kr.

Vi bokade under dagen biljett direkt till Koh Tao vilket vi först inte tänkt göra eftersom vi trodde att alla bussar skulle hunnit gå, men det gick en buss kl sex så den bokade vi biljett till. Buss plus biljett kostade 650 baht. Vi var väl på väg från Bangkok vid åtta-tiden och var helt slut. Höll på att somna före kl nio, men då satte de på filmen Black Night så den tittade jag på, medan Roberto sov. Efter den blev det Riddick -Chronicles (eller nåt sånt) och den tittade vi båda lite halvt på.

Mitt i natten gjorde bussen ett depå-stopp och vi fick kliva av och handla lite mat och vatten. En liten flaska vatten kostar mellan sex och tio baht.

När alla ätit klart så åkte bussen till Chumporn (som har tre olika stavningar och jag valde den roligaste) där båten skulle gå ifrån dagen efter (idag alltså). Vi fick vänta i någon form av terminal där de visade filmen Event Horizon på TV. Jag började läsa lite i en bok och Roberto sov lite. Sedan somnade vi båda två och blev väckta 05:40 då de sa att bussen som skulle ta oss till båten var på gång.

Båten gick ca kl sju och resan till Koh Tao tar ca tre timmar. När man kommer fram till Koh Tao tror man (på riktigt) att man hamnat i paradiset. Man såg bottnen på säkert fem-tio meters djup. Det låg små mysiga resorts längs med strandkanten och i djungeln. Eller djungel och djungel, väldigt mycket palmer är det i alla fall.

När vi klev av båten så blev vi formligen omringade av alla möjliga sorters försäljare och taxichaufförer, men Roberto som har mycket mer koll än mig fixade taxi åt oss för 50 baht/pp. Paret som vi delade taxi med betalade 500 baht/pp så det gäller att förhandla pris innan.

Vi blev avsläppta nästan precis vid lillebrors dykklubb (men det visste vi inte då) och vi frågade tre-fyra olika ställen innan vi bestämde oss för Prik Tai resort (inte Prick Thai på Walhallavägen!). Ett dubbelrum med två enkelsängar med fläkt kostade 700 baht för oss båda. Inte jättebilligt men vi orkade inte leta så mycket mer utan ville bara lägga packningen någonstans.

Som lunch till frukost åt vi thaimat på ett ställe 7m från vattnet. Är detta på riktigt?! Har jag undrat hela dagen btw. Sedan badade vi och tog varsin välförtjänt (men framförallt välbehövd) dusch (vi hade ju inte duschat sedan i söndags morse). Lillebror kom helt surrealistiskt förbi och efter vi snackat lite och skrattat en massa åt lillebrors roliga historier åkte vi på hans moppe till hans SAGOLIKA bungalow som ligger på en sluttning i djungeln (secret garden). Där hängde vi ett tag och sedan åt vi den grymmaste thaimat jag kan tänka mig. Kyckling-patang med en Singha till.

Nu är vi på choppers där de har bio, öl och gratis internet och kommer förmodligen vara här ett par timmar och sedan gå ”hem” och sova sött!

Kram alla underbara människor där hemma, vi tänkter på er!

Just det, lite bilder också. Bilderna från systemkamerorna kommer senare…