Vi tog en sväng ut i öknen igår och tittade på slutet av etapp 5 av Dakar. Det var torr, varmt och riktigt dammigt. Tycker synd om kamerautrustningen som nu behöver en rejäl rengörning. Det var riktigt kul att se alla fordon så nära inpå, mäktigt! Vi såg bland annat när Kapten Thomas Berglund (Nr.23) och Annie Seel (Nr.76) kom i mål.
Dakar rallyt har påverkat vår resa en hel del då många tror att vi deltar. Hela vägen upp från Valparaiso till Antofagasta var det folk som frågade om vi skulle vara med och som önskade oss lycka till.
Igår blev det dock lite väl extremt och vi fick känna på hur det måste vara att vara känd. Efter att vi tittat på slutet av etapp 5 åkte vi tillbaka mot Antofagasta. Det finns bara en väg så vi åkte samma väg som alla deltagare till viloplatsen vid Antofagastas landsmärke ”La Portada”.
Vägen dit kantades av människor och alla hälsade, skrek, vinkade och tog kort. Det var mycket trafik och köer då många ville till La Portada och titta. Dock inga problem för oss då vi åkte bredvid vägen och vid korsningar blev vi framvinkade av polisen som stoppade trafiken åt oss (!). Det var bara att vinka, le och köra vidare.
Väl framme åkte vi inte in i inhägnaden för alla deltagare då vi faktiskt inte är deltagare. Detta ledde till att vi parkerade utanför inhägnaden…big mistake. Folk flockades runt oss och ALLA skulle ha ett kort. Vi lämnade motorcyklarna och tänkte att det skulle lugna ner sig om vi gick en sväng. Det hjälpte inte. En promenad på kanske 50 meter tog 10 minuter då vi blev fotograferade minst 100 gånger med alla möjliga olika personer. Ingen idé att säga att vi inte deltog då ingen trodde vi pratade spanska och de brydde sig ändå inte. Måste ändå erkänna att våra ställ och motorcyklar är väldigt fina
Vägen hem var lika full av människor och bilar. Många som tutade, vinkade och hälsade. Vi åkte bredvid vägen och blev framsläpta av polisen. Just detta var väldigt bekvämt
På fredag ska vi se om vi kan hälsa på någon av de svenska deltagarna. Gärna Annie Seel då hon omnämnt våra motorcyklar som ”plast-dakarer” vilket vi tycker är väldigt roligt (och sant).
På söndag eller måndag åker vi vidare norrut. Vi är riktigt sugna på att komma iväg nu men inväntar helgen så att vi kan säga hej då till familjen här. Vi har haft det hur bra som helst och har även hunnit med att leka en del med motorcyklarna i öknen. HUR kul som helst.
Ha det bäst!