Välkommen till landet Argentina!

Det var bättre väder denna dag då vi skulle åka till Argentina. När vi packade såg vi till att vi hade alla viktiga papper lättåtkomliga för den kommande gränsövergången. Väg 215, från Osorno i Chile till San Carlos De Bariloche i Argentina, är en bred asfalterad svart remsa som ringlar sig upp och ner bland låga berg, smaragdgröna sjöar och regnskog. Det var svårt att köra långsammare än 100, och bilarna tycktes bromsas av någon kraft som inte verkade på motorcyklar. Det var bra omkörningsförhållanden så förmiddagen var ren lycka.

Efter några kilometer från där vi sett tältet vid sidan av vägen dagen innan så träffade vi tre cyklister från Schweich som skulle cykla in i Argentina. Två av de tre hade cyklat kontinuerligt i tre år, och den tredje hade varit med någon månad. De två som cyklat i tre år var pensionärer och hade hyrt ut sitt hus hemma i Schweich. Vad kan man säga om det? Att det aldrig är för sent att resa! 😉

Väl framme vid Chilenska gränsen fick vi våra utresestämplar i passen, fick lämna ifrån oss titv-dokumentet (ett tillfälligt import-tillstånd för motorcyklarna) och sedan befann vi oss i ingemansland. Vägen slingrade sig uppåt genom vackra bergspass och turkosa bäckar och floder. Regnskogen transformerades till grov skog och vyerna var fantastiska. Anderna är lägre så här långt söderut men eftersom det är kallare luft ju längre söderut man kommer är det mer och mer snö på topparna.

Vid den Argentinska gränsen fick vi nya inresestämplar och nya turistvisum. 90 dagar får vi stanna, samma som i Chile.

En liten detalj som vi nästan glömt bort, men som började göra sig påmind nu, var att båda motorcyklarna står skrivna på mig. När det var dags att ”importera” motorcyklarna lämnade vi fram registreringsbevisen och mannen bakom luckan knappade oroande länge på en dator tills han tillslut ropade på sin kollega. Skulle det bli problem? Han frågade Roberto hur det stod till egentligen och Roberto förklarade att jag ägde båda men att Roberto körde den ena som sin egen (jag äger båda för att försäkringen i Sverige ska vara billigare). Mannen bakom luckan bet ihop och fick ihop ett papper som gav oss tillstånd att köra hojarna i Argentina så länge som till oktober 2010, dvs typ åtta månader.

Nu var vi i Patagonien, och i skidorten Villa La Angostura (som påminde om svenska Åre) och det var dags att tanka. Bensinen kostade 3,75 Argentinska pesos vilket är 7,50 kr. En markant skillnad mot Chile, och framförallt mot Sverige!

Vi körde inte så långt innan vi hittade en agrocamping som lovade Chorizo till middag så där stannade vi. 25 pesos per person kostade campingen, också det klart billigare än Chile.

Parque Nacional Huerquehue, Pucón & Villarica

Startade 12.30 (blev lite senat då hojarna också fick bada) och stannade 13.30 efter att ha kört 28 kilometer i parken. Då hittade vi ett så fint ställe att vi bestämde oss för att stanna där tills dagen efter. Korsade en liten flod, hittade en bra plats och slog läger.

Vi bestämde oss för att tvätta våra ställ och alla kläder. En av packrullarna fick agera tvättmaskin och med hjälp av linorna och pinnarna till tarpen plus motorcyklarna byggde vi ihop ett torkställ. Efter allt detta jobb förtjänade vi lite vila så resten av dagen tillbringades med att långsamt roterandes rostas i solen samtidigt som en bok lästes eller lyssnades på :) Behöver jag säga att det var hur skönt som helst?

Vid dagens slut tittade vi på en film i tältet och sov sedan som vanligt gott.

Dagen efter packade vi ihop, korsade floden igen och körde vidare. Vi passerade genom Villarica och Pucón som är väldigt ”turistiga” men väldigt fina bergsbyar fyllda av timmerhus och vackra stugor. Tänk ”urtypen av schweizisk alpby” och du hamnar rätt. Passande nog var vägarna riktiga berg- och dalbanevägar som slingrade sig fram genom landskapet och på vägen ut från Pucón stannade vi till vid en liten timmerstuga som sålde ”Kuchen”. Vi visste inte vad detta var och ville prova. Det visade sig vara hallonkaka som var obeskrivligt god. Med hallonfyllda magar och större delen av kakan i toppboxen körde vi västerut mot kusten igen.

Det blev mest grusvägar denna dag och vi hittade på kvällen en fin tältplats bredvid sjön ”Neltume” där vulkanen Choshuenco reflekterades i det kristallklara vattnet.

Att tända en brasa gör vi så ofta vi får chansen, oavsett om vi ska grilla eller inte. Det hör liksom till. Denna gång hade vi dock köpt chorizo så brasan var extra befogad denna gång :)