”-Då har vi ett problem.”
Det är inte direkt vad man vill höra när man checkar in på Arlanda. Det är nog bland det sista man vill höra faktiskt. Helt plötsligt gick vi från att vara väldigt glada till väldigt nervösa.
Kvinnan bakom disken log och förklarade att vi inte fick åka till Chile om vi inte hade någon typ av bevis för att vi skulle lämna Chile inom 90 dagar efter ankomst. Det är nämligen så många dagar visumet gäller som man får när man kommer in i landet. Som tur var hon väldigt trevlig och föreslog hur vi skulle kunna lösa problemet. Hennes förslag kostade dock bara en massa pengar…inte bra.
Tänka, tänka, tänka. Jonas ringer resebyrån som vi bokade våra biljetter från och frågar om de kan hjälpa oss. Inga problem! De lägger in en bokning för oss och ger oss ett bokningsnummer som vi kan visa vid check-in disken. Givetvis ville de ha det på papper så Jonas sprang iväg och frågade vid biljettkassan om hjälp. De var schyssta och skrev ut vår bokning. Tillbaka till check-in, visa pappret och sen var allt ok. Byråkrati i ett nötskal. Bara man har ett fint papper så löser sig det mesta.
Lugnt flyg till Paris och sen lite kringflackande på flygplatsen innan vi hittade rätt terminal. Flygningen till Sao Paulo gick smidigt, vi gillar båda att flyga så tiden gick fort. Finns det något bättre än flygplansmat och att pilla med alla små förpackningar?
I Sao Paulo hamnade vi i en jättelång kö för alla som skulle flyga vidare. Vi hade c:a två timmar tills vårt flyg skulle gå, efter en timme i kön fick det räcka tyckte vi och frågade en person om vi skulle hinna med flyget. Han tog biljetten, knappade lite på en dator, gav tillbaka biljetten, tog oss ur kön och genom säkerhetskontrollen och sa: ”Terminal A, up the stairs, left and then follow the signs.” En liten paus och sen tillägger han ”Sir…run”. Vi tittade på varandra, skrattade och började springa 
Det visade sig att de flyttat fram incheckningen en halvtimme så det var ingen fara egentligen, men det visste varken han eller vi då.
Vi fick inte sitta bredvid varandra på flyget till Santiago. För egen del minns jag inte så mycket av själva flygningen då jag satt försjunken i en mycket bra bok som jag köpte på Arlanda flygplats. Såhär står det på omslaget ”The Magicians is to Harry Potter as a shot of Irish whiskey is to a glass of weak tea.” Har läst halva boken nu och beskrivningen stämmer bra. Roligt!
Nu är vi hos min morbror och har precis njutit av en god lunch. Känns overkligt att faktiskt vara här. Lite omtumlande faktiskt. En titt ut genom fönstret visar mig blå himmel, gröna träd och en bergskedja…så hemma är jag i varje fall inte
Ha det bäst allihopa!