Tagg: biljett

Efter allt tjat så har vi tröttnat: Nu HAR vi köpt biljetter :)

Ja! Så var det gjort. Den till synes viktigaste och ofta första frågan vi har fått när vi berättat om att vi ska åka iväg är nu besvarad. Denna historiska händelse skedde nu  i helgen. Det är nu bestämt (och betalat) att det plan som kommer att flyga oss mot våra drömmar avgår söndagen den 22 februari kl.15.05. Flygbolag: LTU. Bokat via: Travelpartner. Destination: Bangkok, Thailand. Enkel biljett. Restid: C:a 14 timmar med mellanlandning i Berlin. Kostnad:4400 kr, som hittat! Inte riktigt…men billigt och bra ändå.

Känns väldigt bra att ha biljetter i handen (eller i mailen). Även om steg som att säga upp lägenheten och att säga upp sig från ett fast jobb är gigantiska kliv i jämförelse så är dock köpet av biljetter ett väldigt viktigt litet steg. Inte minst psykiskt.

Nu börjar slutspurten. Nu börjar “to-do”-listan bli brännande aktuell. Saker som kunnat vänta “tills senare” kan inte längre vänta. Saker måste göras nu. Skrämmande och otroligt skönt samtidigt. I lördags sålde vi våra prylar på loppmarknaden. Det är galet hur mycket saker man samlar på sig! Så otroligt skönt att bli av med dem, man känner sig lite renare på något sätt. Läs gärna mitt tidigare inlägg i detta ämne: Prylar – Bara det bästa duger!

Nu gäller det att fortsätta bocka av saker på listan. Bara dagar kvar!

Har ni köpt biljetter? –Nej, men vi har sagt upp lägenheten!

Flyvardagen
Flyvardagen

En av de första frågorna jag får när jag berättar att jag ska resa (det är likadant för Lellky) är “Har du köpt biljetter?”. Nej, svarar jag då och jag nästan ser hur de avfärdar mig och tänker ”jaha…säkert att du ska åka…”.. Vad är det som är så speciellt med att ha köpt biljetter egentligen? Är det inte på riktigt förrän man har gjort det? Skitsamma, nu har vi ett bra svar så jag längtar efter nästa gång någon frågar för då kan jag svara: “Nej, vi har inte köpt biljetter…men vi har sagt upp lägenheten!” Om inte det får dom att inse allvaret…ja…då vet jag inte vad som krävs.

Ju oftare jag skriver det, och säger det, desto mer sjunker det in. Vi har sagt upp lägenheten. Vi har sagt upp vår boplats. Finns det något materiellt som känns så stabilt som ens boende? Att frivilligt säga upp det är ett stort steg. Större än jag tänkt mig. Jag har bara tänkt på det och ryckt lite på axlarna, “det löser sig”. Men nu när steget är taget, nu känns det väldigt på riktigt helt plötsligt. Det är svårt att greppa. Det är stort. Det får gå som det går, skiter det sig så gör det. Då händer det någonting iallafall!