Norgetur 2012

Trots att Norge ligger så nära har jag aldrig tagit mig tiden att resa dit. Helt klart inte ok så tillsammans med Kristian och en ny bekant, Ragnar, gav jag mig iväg för att utforska Norge.

Starten gick från en bensinmack i Bålsta. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt kändes bara bra. Det är något väldigt speciellt med att sätta sig på en fullpackad hoj och ge sig ut på vägarna och se vart de tar en denna gång. Själva rutten för resan? I stora drag såg den ut såhär: ”Vi bokar en stuga vid Idre någonstans. Sen kör vi in i Norge.”

Regn, regn och åter mer regn var något vi absolut inte fick uppleva i Norge. I princip allt regn vi fick på oss under denna resa kom första dagen i Sverige. Vid det laget vi kom fram till Mon Gård där vi bokat en stuga var vi alla ganska genomblöta. Tack vare stugans el-element och frukostbuffén (som bara den är värd att resa dit för) kunde vi torra och glada fortsätta resan in i Norge.

Att komma fram är överskattat. När man är framme då är man ju framme och hur kul är det egentligen? Vägarna i Norge är kort sagt helt underbara. Tack vare dem kan man förlåta det höga bensinpriset som man tycker borde kunna ligga på blott ett par kronor…de har ju trots allt egen olja? Men de bygger som sagt mycket fina vägar med doserade kurvor och alla människor med husvagnar hade den goda smaken att hålla sig borta från de vägar vi valde. Tack tack :)

Vi valde att inte ta med oss tält utan valde att bo i ”hytter” som finns lite överallt. För att ytterligare hålla kostnaden nere valde vi att ta med i princip all mat från Sverige. En bonuseffekt av detta är att hojarna blir lättare och lättare ju längre tiden går och att man får laga mat ute i det fria.

Några höjdpunkter under resan var Trollväggen, Trollstigen, Atlanhavsvägen, Atlanthavstunneln (5,7 km lång och som djupast 250 m!) och sist men inte minst….Norge. Det går inte riktigt att köra ”fel” då man överallt möts av fina vyer, kurviga vägar och långa tunnlar, den längsta var på hela 6,7 km.
Dagarna blev långa och intensiva. Upp tidigt och sen iväg. Lika glada varje morgon över att få sätta sig på hojarna igen. Sista dagen befann vi oss mitt i Norge och resan hem blev på hela 64 mil. Vi undvek som vanligt de stora vägarna och fick på så sätt en av de bästa kördagarna på resan.

Försöker komma på en passande beskrivning av Norge och skulle säga att det är som en blandning av Alperna och Patagonien, helt ok att ha något sådant ”runt hörnet”. En sak är iallafall säker: Det blir definitivt fler resor till Norge framöver!

En busschaufför

En busschaufför är en man med glatt humör. Och det kan man minst sagt säga att jag har nu.

Varje sommar sedan ett par år tillbaka så har jag hjälp till att köra buss ner till Taize med Mats. I Taize ligger ett kloster till vilket en massa ungdomar åker och lär känna en massa andra ungdomar från Sverige och andra länder. Jag har tidigare bara kört ner och sedan flugit hem, eller flugit ner och kört bussen hem. Men i år så kör jag både ner och upp vilket ger nästan en hel vecka att turista i Frankrike.

Mats bokade en hyrbil redan innan vi åkte hemifrån som vi hämtade ut efter att vi lastat ut barnen och all packning ur bussen. Sen åkte vi och köpte lite mat och vin och bestämde oss för att åka mot Alperna.

Taize ligger nära Chalon och från Chalon är det nära till staden Annecy som fick bli vårt första stopp. Men vägen dit gick absolut inte på några motorvägar utan vi valde att köra med hjälp av GPS på småvägar. Snacka om underbara vägar! Slingerbulten som många kör hoj på hemma, väg 257 mellan Café Rosenhill och Tungelsta, har lite mer att önska efter att man kört på vägarna i södra Frankrike. Vi körde uppskattningsvis 370 km på vägar som mest kan liknas vid en jättestor labyrint lik en berg-och-dalbana. Fågelvägen var det bara ca 200 km…

I Annecy bodde vi på ett F1-hotell som kostade 30 euro för ett rum med plats för tre. Efter vi hade checkat in så blev det dags att leta middag. Klockan var lite sent men vi lyckades ändå hitta en restaurang som serverade oss varsin entrecot med potatisgratäng.

Följande morgon gav vi oss av, återigen på småvägar, mot Chamonix. I Frankrike så slutar inte ens den minsta väg i en återvändsgränd, utan alla vägar vi valde slingrade sig upp över berg och ner genom dalar, in i skogar och ut på ängar. Och varje väg hittade till slut ut på en större väg där man kunde välja att köra vidare, eller svänga av mot nästa småväg.

I Chamonix var det nästan inte en människa när vi kom dit. Alla hotell skyltade med bra priser, men vi valde att bo på ett vandrarhem som kostade 17 euro per person (dagen efter kom helgen, och med den allt folk. Hotellen skyltade snabbt om och ett rum kostade nu ca 60 euro). På hostellet stannade vi två nätter och dagen emellan tog vi en liten promenad upp på berget mittemot Mont Blanc. Vädret blev bättre och bättre och runt lunchtid så kunde man se hela härligheten. Mont Blanc är över 4000m högt och breder ut sig som en massiv vägg mellan Frankrike och Italien. Kanske tar vi samma väg om ett par veckor när vi ska ner till Italien?

Från Chamonix tog vi sedan lite större vägar som ledde till Geneve i Schweitz. På gränsen fick vi betala 40 euro bara för att få köra på de Schweitchiska vägarna. Lite dyrt när vi bara tillbringade några timmar i det underbart vackra landet (de har väldigt goda bagetter med ost och salami).

Igår, fredag, kom vi tillbaka till Taize och tillbringade kvällen med 3500 16-åringar och sen gick vi och sov i bussen. Idag lämnar vi tillbaka hyrbilen och imorgon ger vi oss av hem mot Sommarsverige!

Just det; Roberto är uppe i norra Sverige och kör hoj med Tunare och en annan vän. Det ska bli kul att höra om deras äventyr (kör försiktigt)!

Anm. Hur stavar man till Shcweitz? :)