Strejken äntligen över!

Vägen tillbaka har varit lång. Många och långa möten mellan facket och övriga medarbetare. Arbetsmiljö och arbetsförhållanden har utretts. Avtal har skrivits, reviderats, slitits i stycken och skrivits om. Tills sist har vi dock kommit fram till en hållbar lösning som innebär att det till största del blir jag (Roberto) som tar hand om skrivandet och fotograferandet under, och efter, våra resor. Alltså är allt precis som vanligt :) Skämt åsido så har det bara varit väldigt mycket att göra.

Sist jag skrev var vi i Albanien. Vilket nu känns som en hel livstid sen. Lustigt det där, hur tiden bara…går.

Vägen hem tog oss genom Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien och slutligen Polen. Ett inlägg som täckte allt detta skulle bli en mindre bok. Så för den här gången får det bli en liten sammanställning av de många intryck som resan genom Europa lämnade.

En av sakerna vi fick se är hur mycket levnadsstandarden skiljer sig åt mellan de olika länderna. Europa förknippas nog av många med välstånd och hög levnadsstandard. Vi såg inte den extrema fattigdomen som man ofta stöter på i exempelvis Kambodja eller Laos. Men bara runt knuten finns fattigdomen och människor som får kämpa hårt för att överleva. Vi körde genom otaliga byar och samhällen där vägarna mest används av häst och vagn. Nu betyder inte detta att alla lever i misär och elände. Tvärtom fick vi berättat för oss (av en Rumänsk hotellarbetare) att många väljer att leva som man gjorde förr av tradition trots att de inte behöver göra det rent ekonomiskt. Hur det nu än är med det så får man se mycket man inte väntat sig när man färdas genom Europas länder på småvägar.

Rumänien är det land som förvånade oss mest. Vacker natur, underbara vägar av alla dess typer och väldigt hjälpsamma människor. Det är nog ett av de få länderna i Europa där man fortfarande kan ta sin hoj och köra off-road utan att bli halshuggen av någon arg bonde. En ständig källa till fascination var de rumänska husen. Att ha ett eget hus är en viktig statussymbol och det läggs därför ner mycket tid och pengar på dem. Frågan ”Men vad ska grannen säga?” finns nog inte. Det finns knappt två hus som är lika i Rumänien. Det är en blandning av färger och arkitektur utan dess like, allt från kojor till mindre slott. De är nästan aldrig helt klara men likväl magnifika. Färgerna varierar lika mycket som storleken och formen, allt från chock-rosa till neon-grönt i en enda härlig blandning. Väldigt uppfriskande och man har hela tiden något att titta på.

De sista dagarna på resan blev intensiva med mycket körning då vi, på grund av att vi blev sjuka i Rumänien, fick ont om tid. Vi tror det var maten på pizza/bar/hostelet vi sov på som var boven. Tips: Ser ett ställe sunkigt ut så är det troligtvis det. Vi körde 55 mil på en dag vilket för oss är som att springa ett maraton. I och med att vi var ute i sista sekunden fick vi ingen hytt på färjan från Gdansk till Nynäshamn utan det fick bli en favorit i repris och sova på golvet :)

Mer om resan, och många fler bilder, kommer under hösten och vintern då berättelser om sommar, sol och äventyr gör sig allra bäst! Nu hägrar nästa resa i horisonten. Indien. Ett nytt mål och en ny dröm att sikta mot. Härligt :)

Albaninen – The place to be

Oj vad kul det är att köra. Så pass att tiden till att skriva inlägg och fixa med bilder blir väldigt begränsad. Men nu sitter jag i ”Guest House Lin” i östra Albanien och tittar ut över sjön Ochra. Huset är som ett litet mini-reseort. Det ligger precis vid sjön och har en egen liten brygga. Trädgården har päron- och apelsinträd och familjen som driver stället är väldigt trevliga. Vilket gäller generellt i hela Albanien, de är väldigt trevliga och genuint glada över att hjälpa ett par vilsna hojåkare.

Att vara vilse i Albanien är lätt då garmin-kartan över Albanien mest liknar en karta över en öken. Vill man åka off-road finns det hur mycket som helst att göra. Vi reser för tillfället med Lu från Tjeckien. Vi träffade på honom vid ”Blue Hole” som är, som namnet antyder, ett djupt hål som det strömmar sötvatten ifrån. Hålet är nästan 50 m djupt och vattnet är nog bland det renaste vatten man kan hitta. Vi badade (eller mest doppade då vattnet var c:a 10 grader) och åt lunch med Lu då vi frågade om han ville slå följe. Mycket roligt.

Det är billigt att resa runt i Albanien och det finns, trots vad våra kartor visar, mycket att titta på. Från västkustens sandstränder till bergens skogar och floder. Skicket på vägarna varierar men är generellt väldigt bra. Det byggs och fixas precis överallt och inom ett par år kommer det att se väldigt annorlunda ut. Vill man åka off-road finns det hur mycket vägar / stigar / mark som helst att åka på och vi rekommenderar lätt att man åker hit. Dock med eget fordon då det i princip inte finns några allmänna färdmedel.

Bensinen är billigast hittills på resan och kostar c:a 160 lek / liter vilket motsvarar runt 11 kr. I Grekland låg bensinen på 1.7 Euro / liter. Just det, Grekland! Höjdpunkten (förutom den goda maten och de underbara vägarna) var Meteora med dess kloster på bergstopparna.

Nu ska jag dricka lite te, ta ett dopp i sjön och se hur lång tid övriga resenärer har tänkt sova egentligen :)