Kategori: Europa 2011

Strejken äntligen över!

Vägen tillbaka har varit lång. Många och långa möten mellan facket och övriga medarbetare. Arbetsmiljö och arbetsförhållanden har utretts. Avtal har skrivits, reviderats, slitits i stycken och skrivits om. Tills sist har vi dock kommit fram till en hållbar lösning som innebär att det till största del blir jag (Roberto) som tar hand om skrivandet och fotograferandet under, och efter, våra resor. Alltså är allt precis som vanligt :) Skämt åsido så har det bara varit väldigt mycket att göra.

Sist jag skrev var vi i Albanien. Vilket nu känns som en hel livstid sen. Lustigt det där, hur tiden bara…går.

Vägen hem tog oss genom Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien och slutligen Polen. Ett inlägg som täckte allt detta skulle bli en mindre bok. Så för den här gången får det bli en liten sammanställning av de många intryck som resan genom Europa lämnade.

Glada människor
En av sakerna vi fick se är hur mycket levnadsstandarden skiljer sig åt mellan de olika länderna. Europa förknippas nog av många med välstånd och hög levnadsstandard. Vi såg inte den extrema fattigdomen som man ofta stöter på i exempelvis Kambodja eller Laos. Men bara runt knuten finns fattigdomen och människor som får kämpa hårt för att överleva. Vi körde genom otaliga byar och samhällen där vägarna mest används av häst och vagn. Nu betyder inte detta att alla lever i misär och elände. Tvärtom fick vi berättat för oss (av en Rumänsk hotellarbetare) att många väljer att leva som man gjorde förr av tradition trots att de inte behöver göra det rent ekonomiskt. Hur det nu än är med det så får man se mycket man inte väntat sig när man färdas genom Europas länder på småvägar.

Slott
Rumänien är det land som förvånade oss mest. Vacker natur, underbara vägar av alla dess typer och väldigt hjälpsamma människor. Det är nog ett av de få länderna i Europa där man fortfarande kan ta sin hoj och köra off-road utan att bli halshuggen av någon arg bonde. En ständig källa till fascination var de rumänska husen. Att ha ett eget hus är en viktig statussymbol och det läggs därför ner mycket tid och pengar på dem. Frågan ”Men vad ska grannen säga?” finns nog inte. Det finns knappt två hus som är lika i Rumänien. Det är en blandning av färger och arkitektur utan dess like, allt från kojor till mindre slott. De är nästan aldrig helt klara men likväl magnifika. Färgerna varierar lika mycket som storleken och formen, allt från chock-rosa till neon-grönt i en enda härlig blandning. Väldigt uppfriskande och man har hela tiden något att titta på.

De sista dagarna på resan blev intensiva med mycket körning då vi, på grund av att vi blev sjuka i Rumänien, fick ont om tid. Vi tror det var maten på pizza/bar/hostelet vi sov på som var boven. Tips: Ser ett ställe sunkigt ut så är det troligtvis det. Vi körde 55 mil på en dag vilket för oss är som att springa ett maraton. I och med att vi var ute i sista sekunden fick vi ingen hytt på färjan från Gdansk till Nynäshamn utan det fick bli en favorit i repris och sova på golvet :)

Mer om resan, och många fler bilder, kommer under hösten och vintern då berättelser om sommar, sol och äventyr gör sig allra bäst! Nu hägrar nästa resa i horisonten. Indien. Ett nytt mål och en ny dröm att sikta mot. Härligt :)

Roberto strejkar

Som alla vet så är det ju oftast Roberto som skriver våra blogginlägg. Sist det publicerades något här i bloggen var vi i Albanien på väg norrut mot Makedonien.

Om allt hade varit i sin ordning så hade alltså detta blogginlägg handlat om just Makedonien. Och sedan hade det kommit ett till blogginlägg (med fantastiska bilder som vanligt) som hade handlat om Bulgarien. Jag själv och Jenny har tjatat och kommit med tips och idéer om dessa och följande blogginlägg men har insett att Roberto är på semester -eller rättare sagt: han strejkar!

Nu är vi i norra Rumänien och har hittils spenderat åtta dagar i detta fantastiskt vackra land (med vägar som inte finns på GPS:en och utan vägar som finns med i GPS:en) på väg västerut till Ungern och gulasch-soppan.

Roberto sover

Vi kan bara hoppas att Roberto kommer tillbaka från sin strejk snart så att vi får läsa fler av hans inlägg och se fler av hans fina bilder!

/Jonas och Jenny

Albaninen – The place to be

Oj vad kul det är att köra. Så pass att tiden till att skriva inlägg och fixa med bilder blir väldigt begränsad. Men nu sitter jag i ”Guest House Lin” i östra Albanien och tittar ut över sjön Ochra. Huset är som ett litet mini-reseort. Det ligger precis vid sjön och har en egen liten brygga. Trädgården har päron- och apelsinträd och familjen som driver stället är väldigt trevliga. Vilket gäller generellt i hela Albanien, de är väldigt trevliga och genuint glada över att hjälpa ett par vilsna hojåkare.

Fåraherde klart road över att vi åkt helt fel :)
Att vara vilse i Albanien är lätt då garmin-kartan över Albanien mest liknar en karta över en öken. Vill man åka off-road finns det hur mycket som helst att göra. Vi reser för tillfället med Lu från Tjeckien. Vi träffade på honom vid ”Blue Hole” som är, som namnet antyder, ett djupt hål som det strömmar sötvatten ifrån. Hålet är nästan 50 m djupt och vattnet är nog bland det renaste vatten man kan hitta. Vi badade (eller mest doppade då vattnet var c:a 10 grader) och åt lunch med Lu då vi frågade om han ville slå följe. Mycket roligt.

Det är billigt att resa runt i Albanien och det finns, trots vad våra kartor visar, mycket att titta på. Från västkustens sandstränder till bergens skogar och floder. Skicket på vägarna varierar men är generellt väldigt bra. Det byggs och fixas precis överallt och inom ett par år kommer det att se väldigt annorlunda ut. Vill man åka off-road finns det hur mycket vägar / stigar / mark som helst att åka på och vi rekommenderar lätt att man åker hit. Dock med eget fordon då det i princip inte finns några allmänna färdmedel.

Bensinen är billigast hittills på resan och kostar c:a 160 lek / liter vilket motsvarar runt 11 kr. I Grekland låg bensinen på 1.7 Euro / liter. Just det, Grekland! Höjdpunkten (förutom den goda maten och de underbara vägarna) var Meteora med dess kloster på bergstopparna.

Nu ska jag dricka lite te, ta ett dopp i sjön och se hur lång tid övriga resenärer har tänkt sova egentligen :)

Grekland och vidare

Efter Amalfi-kusten kände vi oss ganska mätta på Italien så vi styrde österut för att ta en färjan över till Grekland. Kan här nämna det ganska roliga faktumet att Italiens hålfot luktar väldigt illa. En kombination av lukter från stora industrier, bland annat pappersbruk, skapar en arom som passar bra ihop med den geografiska placeringen :)

Värmerekordet hittills är 38,5 grader. En ganska god indikation på att det är varmt är när det bränner till av fartvinden vid halsen. Våra ställ från Lindstrands (Quattra) har bra passform men känns betydligt varmare än våra BMW Rally2Pro-ställ. Ventilationen på jackan är ok på bröstet men det saknas ventilation för armarna. Ryggventilationen är bra och det strömmar in ganska friskt med luft därifrån.

Byxorna är klart varmast med den höga, ganska tjocka midjan även om de har bra ventilationsöppningar på låren. Den som designade byxorna kan inte riktigt ha tänkt att byxorna skulle användas i regn. I alla fall inte sittandes på en hoj. Så fort det regnar letar det sig in vatten vid lårens ventilationsöppningar. En tråkig detalj och något som borde varit lätt att förutse och åtgärda. Stället håller temperaturen bra. Om man lyckas hålla det i svalt på morgonen så håler det sig svalt en bra bit in på dagen. Förutsatt att man inte hoppar av hojen och springer omkring i trappor för att ta kort. Hur nu någon skulle kunna komma på något så dumt.

Grekland!
Nu är vi sugna på att se vad norra Grekland och Östeuropa har att bjuda på, det lär bli lite mer off-road så det ska bli kul att se hur utrustningen och hojarna presterar då.

Vår resrutt ändras kontinuerligt och nu är vi mer sugna på östeuropa än att köra längs med fler kuster. Så nu verkar rutten hem bli: Grekland, Albanien, Makedonien, Bulgarien, Rumänien och sen vidare norrut på något sätt. Inte så noga faktiskt. Vi kör ju hoj :)

Äventyr?

Att köra hoj genom Europa är för mer äventyrsinriktade motorcyklister (ja, jag menar oss) lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Man kan få tag på allt utan problem. Även om allt inte är bokat och klart med boende och mat är det sällan några som helst problem att bara glida in på en camping eller hitta någonstans att fri-campa. Vill man bo lite lyxigare, typ vandrarhem, hostel eller hotell är den än mindre problem då dessa finns precis överallt. Men visst blir det ett äventyr ändå, bara på ett lite annat sätt. Äventyret ligger i att köra alla småvägar. Vår Garmin gps (zumo 660) är helt underbar på hitta dessa vägar och på att lista olika boendealternativ. Tar man bara ”undvik motorväg och avgiftsvägar” så hamnar man direkt på mc-vägar. Borde finnas en mc-inställning där man även kunde ställa in ”undvik större städer och bilister”.

Fri-camping i en uttorkad flodådra någonstans i södra Italien.
Under dessa två veckor som vi varit ute har vi sovit i tält varje natt. Förutom en natt som spenderades på golvet i färjan mellan Brindisi i Italien och Patras i Grekland (dock på liggunderlag och sovsäckar så vi räknar med den som en tältnatt).

Vi har varit väldigt duktiga på att laga egen mat under resan. Fantasi och variation är två ord som faktiskt inte alls passar in i sammanhanget. Tonfisk är gott. Tonfisk med tomatsås och pasta är också gott. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Det fungerade under Sydamerikaresan fler gånger än vi kanske vill minnas och det fungerar under denna resa. Vi varierar kryddningen och typen pasta, men det är i princip same-same. Tack vare Jenny har det dock blivit ett par rejäla lyft på matfronten ändå. Allt från goda sallader och köttfärssås till en mängd olika frukter.

Bästa campingen hittills. Ägaren, Gean Luca, fixade en trerätters äka italiensk middag för 15 euro/p. Mycket prisvärt då det var så mycket mat att det räckte till lunchen dagen efter också.
Mycket snack om mat. Men det är något man gör minst tre gånger per dag och således en ganska stor del av en resa. Det blir mycket sötsaker, speciellt coca-cola som vi är något beroende av vid detta laget. Frukosten består oftast av två delar. En first-breakfast med havregrynsgröt. Sen en second-breakfast efter mellan 1-2 timmars körning då det oftast blir lite mackor. Men nog om mat!

Resan söderut genom Italien toppades av med att köra längs med Amalfi-kusten. Området är klassat som ett världsarv och vägen slingrar sig längs med lodräta klippor i ungefär 50 kilometer. Det blev många fotostopp och mycket svettande då temperaturen låg på ungefär 35 grader under dagen. Blev dock en hel del fina kort. Vill man bli bra på att ta kurvor är Italien helt rätt ställe att köra i. Roligaste hojåkningen på asfalt vi stött på hittills.

Allt för denna gång, nästa inlägg handlar lite om hur våra ställ från Lindstrand klarar 38-gradig värme samt hur vår fortsatta resa ser ut. Tills dess, ha det bäst!