Ingen tveksamhet

Köper man en Saab ser man plötsligt Saab-bilar överallt. Skaffar man en mobil ser man plötsligt liknande mobiler överallt. På samma sätt är det med att resa. All fokus är riktad mot det som kommer. Allt jag ser och gör kopplas till resan. Inte så konstigt nu när det bara är dagar kvar men det har varit så ett tag nu.

Sammanträffanden sker hela tiden, nästan lite läskigt. Häromdagen satt jag och läste ur  boken “Medmänniskor” och hela tiden sammanföll det jag läste med musiken och med mina egna tankar om den kommande resan. Som om någon lyssnade. Men tänker man efter lite så beror det ju på att allt jag gör är riktat åt samma håll. Jag har valt låtarna som spelas, jag har valt boken jag läser för att den tar upp saker som jag ofta funderar på. Så dessa “slumpmässiga” sammanträffanden är kanske inte så slumpmässiga ändå. Detta betyder inte att de inte är speciella. De är snarare roliga och ger en känsla av säkerhet samtidigt som det ger en känsla av spänning.

På gott och ont(?) finns ingen tveksamhet. De allra flesta av mina val har lett mig dit jag är nu och jag är glad över att trivas med att vara där jag är.

Lika svårt som det är att slicka sig på armbågen (prova!), lika svårt är det att föreställa sig att inte åka iväg :)

Fem dagar kvar och huvudet håller på att explodera

Det har hänt mycket på sistone. Varje dag går i fast forward.

I helgen så hade vi en liten grillfest för familjen. Det kom ca 15 personer! Vi grillade rostas och fläskfilé och till det serverades pevre och chilensk potatissallad. Rött vin och öl dracks det i massor och jag tror alla uppskattade evenemanget -jag gjorde det i alla fall!

Hela tiden dyker det upp små saker i huvudet som omvandlat i handling blir en liten uppgift. Jag har äntligen lagat mina svarta byxor :)

Många frågor dyker upp också. Hur kommer det att fungera med våra MasterCard-kort? Kommer vi behöva kontanter? Ska man ta med sig en stor tub med tandkräm? Har vi alla program i datorn som vi behöver? Vilka skor ska jag ha på mig när vi åker?

Roberto: lägg upp lite bilder!

Helt hopplöst -jag vill åka nu

Jag undrar vad jag skulle föredra om jag fick välja; att gå hemma som Roberto och få dagarna att gå genom att ta promenader i det fina vädret eller att jobba med att på något konstigt sätt försöka slutföra ett arbete som ingen ändå ska ta över?

För tillfället får jag dagarna att gå genom att… -ja hur får jag egentligen dagarna att gå?

Jag åker till och från jobbet varje vardag och däremellan sitter jag framför min dator. Jag svarar på mail och löser en del uppgifter kortsiktigt, med en överhängande tanke i bakhuvudet att det är helt i onödan.

Det enda roliga nu är det jag knappt har tid med; att träffa de människor jag ska lämna här hemma när vi åker. Och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag gillar dem helt enkelt men dåligt för att det på något sätt känns onödigt eftersom jag ändå ska åka ifrån dem. Jag hoppas några av dem försöker hålla kontakten med oss så som jag själv ska försöka göra. Jag hoppas också att några av dem kommer och hälsar på oss, speciellt när hemlängtan blir för jobbig.

Packar ner livet i lådor

Ett par veckor efter den stora flytten inser jag nu att jag inte alls ska bo hos mamma. Jag har bara lånat en säng här och alla saker jag fick med mig hit ska nu ner i lådor och packas undan.

Det enda som ska vara kvar i rummet som jag lånar är sängen och lillebrors prylar.

Mitt liv börjar nu krympa till att få plats i endast en flyttlåda, för att om ca två veckor packas ner i två ryggsäckar… Spännande och konstigt!

”Lallar” hela dagarna?!

Vilket förtal! Jag känner mig direkt påhoppad…hade det här varit USA hade jag kunnat stämma Lellky på flera dollar (får passa på att göra det när vi kommer dit..)!

Märks tydligt att han drabbats av resfeber…han yrar om alla dessa saker som måste göras. Det är inte så mycket som det låter…det mesta är ju klart…iallafall alla viktiga saker såsom pass, visum och flygbiljetter. Han är ute efter att man ska tycka lite synd om honom…vilket, som alla nog håller med om, det inte alls är.

”Time is of essence”. Ja precis…så varför slösa bort den med att jobba? 😉 Jag och satsar på att förgylla tiden kvar till avresa med att umgås med nära och kära och njuta av lite ledighet innan det är dags att börja resa.

Tiden går snabbare och snabbare nu…dagarna bara rinner iväg…får väl se om jag också hinner med lite resfeber.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva, måste återgå till filmen och den stora koppen te jag dricker just nu! :)