GPS Tracker från Garmin

Jag har precis ansökt på Smartson om att få bli testpilot av en Garmin GTU 10 på vår Europaresa. Med den så kan vi dels se om motorcykeln är på vift eller så kan vår familj, våra fans på facebook och såklart alla våra kära bloggläsare slänga ett getöga på var vi är för tillfället.

Nu är det bara hoppas att de på Smartson tycker vi är värdiga -det tycker i alla fall vi! 😉

En busschaufför

En busschaufför är en man med glatt humör. Och det kan man minst sagt säga att jag har nu.

Varje sommar sedan ett par år tillbaka så har jag hjälp till att köra buss ner till Taize med Mats. I Taize ligger ett kloster till vilket en massa ungdomar åker och lär känna en massa andra ungdomar från Sverige och andra länder. Jag har tidigare bara kört ner och sedan flugit hem, eller flugit ner och kört bussen hem. Men i år så kör jag både ner och upp vilket ger nästan en hel vecka att turista i Frankrike.

Mats bokade en hyrbil redan innan vi åkte hemifrån som vi hämtade ut efter att vi lastat ut barnen och all packning ur bussen. Sen åkte vi och köpte lite mat och vin och bestämde oss för att åka mot Alperna.

Taize ligger nära Chalon och från Chalon är det nära till staden Annecy som fick bli vårt första stopp. Men vägen dit gick absolut inte på några motorvägar utan vi valde att köra med hjälp av GPS på småvägar. Snacka om underbara vägar! Slingerbulten som många kör hoj på hemma, väg 257 mellan Café Rosenhill och Tungelsta, har lite mer att önska efter att man kört på vägarna i södra Frankrike. Vi körde uppskattningsvis 370 km på vägar som mest kan liknas vid en jättestor labyrint lik en berg-och-dalbana. Fågelvägen var det bara ca 200 km…

I Annecy bodde vi på ett F1-hotell som kostade 30 euro för ett rum med plats för tre. Efter vi hade checkat in så blev det dags att leta middag. Klockan var lite sent men vi lyckades ändå hitta en restaurang som serverade oss varsin entrecot med potatisgratäng.

Följande morgon gav vi oss av, återigen på småvägar, mot Chamonix. I Frankrike så slutar inte ens den minsta väg i en återvändsgränd, utan alla vägar vi valde slingrade sig upp över berg och ner genom dalar, in i skogar och ut på ängar. Och varje väg hittade till slut ut på en större väg där man kunde välja att köra vidare, eller svänga av mot nästa småväg.

I Chamonix var det nästan inte en människa när vi kom dit. Alla hotell skyltade med bra priser, men vi valde att bo på ett vandrarhem som kostade 17 euro per person (dagen efter kom helgen, och med den allt folk. Hotellen skyltade snabbt om och ett rum kostade nu ca 60 euro). På hostellet stannade vi två nätter och dagen emellan tog vi en liten promenad upp på berget mittemot Mont Blanc. Vädret blev bättre och bättre och runt lunchtid så kunde man se hela härligheten. Mont Blanc är över 4000m högt och breder ut sig som en massiv vägg mellan Frankrike och Italien. Kanske tar vi samma väg om ett par veckor när vi ska ner till Italien?

Från Chamonix tog vi sedan lite större vägar som ledde till Geneve i Schweitz. På gränsen fick vi betala 40 euro bara för att få köra på de Schweitchiska vägarna. Lite dyrt när vi bara tillbringade några timmar i det underbart vackra landet (de har väldigt goda bagetter med ost och salami).

Igår, fredag, kom vi tillbaka till Taize och tillbringade kvällen med 3500 16-åringar och sen gick vi och sov i bussen. Idag lämnar vi tillbaka hyrbilen och imorgon ger vi oss av hem mot Sommarsverige!

Just det; Roberto är uppe i norra Sverige och kör hoj med Tunare och en annan vän. Det ska bli kul att höra om deras äventyr (kör försiktigt)!

Anm. Hur stavar man till Shcweitz? :)

Fiskehelg på Nåttarö

I helgen som var så var vi ett gäng som stack till Nåttarö på fiskehelg.

När jag var liten tog farsan med mig och lillebror till en militärbarack, tillsammans med en massa vänner, som en kompis farsa var tillsyningsman för. Där brukade vi fira påsk, pingst, kristi flygare, ha kräftskiva och framförallt fiska. Tror inte vi var där många gånger på sommaren, men på våren och hösten var vi ofta där. Jag mins att till och med jag fick havsöring då och det är en ovanlig fisk att få och den nappar oftast när det blåser, är kallt och regnar.

Den här helgen var det hur fint väder som helst! Jag, Mats och lillebror mötte upp John som hade fåt skjuts av Emmely till bryggan. Tensta var även på plats och vi hjälptes åt att lasta ur bilarna och köpa mat.

Sen åkte vi med Utö Express ut till Nåttarö och Farsan och de andra i gänget hade redan sett till så att tillsyningsmannen kom och hämtade all vår packning och körde ut den till Skarsand där lägret skulle vara. Vi knatade i lugn och ro och hämtade vatten på vägen. När vi kom fram och började ställa upp militärtältet möttes vi av ett jubel av de andra.

Vårt militärtält är ett Tält 20 och om man vill så kan man sova 20st, men om man vill ha komfort så är tio personer mer lagom. Vi hade dessutom med oss kamin och ved vilket höjde stämningen en aning.

Ingen fick dock fisk på hela helgen. Själv körde jag med fluga vilket visade sig fungera precis lika bra (dåligt) som wobblers och jigg som de andra körde med. Men att bara få vara ute i naturen och grilla, fiska, umgås och dricka öl gjorde helgen helt fantastisk ändå.

Nu har jag och Roberto kommit på att vi har ganska mycket att förbereda inför vår Europa-resa i sommar. Nu sitter Roberto och gör illustrationer för våra logotyper, och jag har precis monterat våra nyinköpta verktygstuber. Mer om det kommer framöver men jag kan säga att det blev riktigt bra!

Vidare så måste vi köpa mindre sovsäckar och liggunderlag, köpa en GPS (Zumo 660?), nya visir, planera en rutt, klistra på loggorna på hojarna, sova, fundera på om vi ska serva hojarna innan avresa (min har gått 410 mil redan) osv osv…

Just det, jag ska köra buss till Frankrike med Mats på lörsdag och vara borta en vecka. Kanske ta en sväng upp i Alperna. Och Roberto ska köra till Norge på en provtur med Tunare. Det händer mycket nu!

Italienaren Marco

Jag fick ett mail från Per som flyr vardagen här i Sverige och istället jobbar på distans från en solig strand i Thailand. Per berättar att han en dag hörde ljudet av en motorcykel som kom körandes och sedan parkerats bakom huset.

Det var en italienare vid namn Marco som hade parketat sin fullpackade Yamaha Teneré. Han berättade att han i ett års tid kört motorcykel hemmifrån Italien, genom Mongoliet och till Japan och nu hamnat i Thailand. Efter Thailand ska han vidare mot Australien och Nya Zeeland och sedan vidare mot Sydamerika och vidare mot…

Jag blir avundsjuk. Jag kanske inte har rätt att vara det egentligen, men jag blir avundsjuk ändå. Vilken kille! Det är anmärkningsvärt att han kör själv dessutom. Och genom så varma länder! Jag kommer ihåg när vi körde i Kambodja, då vi bara körde i jeans och t-shirt. Mellan klockan åtta och elva på förmiddagen var det som att köra hemma en ljummen sommareftermiddag men sen blev det bastu resten av dagen. Klibbigt och fuktigt.

Får lugna mig med att vi har nästa äventyr inpå knuten.

Erik på Ava MC har varit en klippa vad gäller att snabbt få tag i grejer och trixat och fixat med leveranser och priser. Utan Eriks hjälp hade vi inte haft en chans att få allt klart innan Europaresan nu i sommar. Och innan det ska vi ju till Säfsen och Adventure Days 2011.

Det enda som återstår för att våra, helt underbart magiskt fantastiska, BMW F800GS ska bli helt äventyrsklara är varsin höger packväska och lite dekaler. Vi fick ett antal lådor för en vecka sedan med prylar och pryttlar som vi monterat på hojarna och mer om det kommer på utrustnings-sidan inom kort. Anledningen till att vi väntar på nya höger-väskor är för att vi vill ha 37 liter på vänster sida och 45 liter på höger, men vi råkade få varsitt par väskor på 37 liter. Eftersom avgasröret tar upp lite plats på vänster sida så kan man inte ha en för stor väska där.

Jag kan förresten nämna lite kort bara vad vi kittat upp hojarna med hittills för den nyfikne:

  • Michelin Anakee 2-däck med förbättrat grepp på vått underlag
  • SW-motech väsk-system med sidoväskor och toppbox
  • Styrhöjare, sänkta fotpinnar och barkbusters från SW-motech
  • Motorskydd och crashbars -också från SW-motech
  • och lite annat smått och gott som vi kommer nämna på utrustnings-sidan

Idag har jag förresten haft min hoj i exakt en månad och jag har kört 3002 km. Det tycker jag att vi firar med att köra lite till!

Kör försiktigt ni som kör hoj. Och ni som kör bil; använd för f-n blinkers!

Jonas

Knutte igen

I torsdags gick jag hem från jobbet med feber, och på fredagen var jag riktigt krasslig. Men eftersom jag och Roberto ”måste” köra 100 mil innan hundramilaservicen på onsdag så var det bara bita ihop och köra även fast slemmet yrde i hjälmen.

Farsan skulle ”bara höra av sig” när han ringde på förmiddagen, men eftersom jag var hemma så kom han över och vi småmeckade lite med Hondan, bland annat satte vi på nytt styre, och sen tog vi en liten tur. Det blev väl åtminstone 10 mil den dagen. När vi kom hem så kändes det som att komma in i stugan efter en dag i skidbacken. Varm i ansiktet och så där skönt trött i kroppen, men nu med mer feber, slem och hosta.

Jag kurerade mig med lite whiskey vilket är brukligt på fredagar, oavsett om man är sjuk eller inte.

Så kom lördagen. Jag och farsan, som av en händelse kom över på en kaffe igen, åkte till Åkers styckebruk. Vi tog vägen över Vårsta, Södertälje, gamla Strängnäsvägen och via Mariefred. En skön väg med lite trafik. På tillbakavägen åkte vi via Gnesta på minst sagt undersköna motorcykelvägar. Stort tack till folket som jobbade på vägverket på femti- och sextiotalet för att de byggde motorcykelvägar till oss!

Smirre hörde av sig och vi skulle mötas upp. Vi söderifrån och Smirre norrifrån och vi skulle mötas vid Skanssundet. Men redan vid Pålsundet såg jag Smirre (men han såg inte mig) och jag väntade vid vägkanten en stund. Ingen Smirre kom… Vi åkte vidare till färjan och den skulle gå om ca 10 minuter. Jag ringde Smirre och när han svarade så var han redan i Järna. Jag sa att han hade tio minuter på sig att komma tillbaka till Skanssundet, och redan efter sju minuter var han där. Det är magiskt vad snabba motorcyklar är (även fast man bara får köra 70)!

Sedan tog vi en tur via Rosenhill, dock utan att fika, vidare mot Pålamalm, Tullinge och sedan hem. Mats hade förberett grillen och kvällen avslutades med god mat och hojsnack. 18 mil kändes i kroppen och ett sånt där skönt lugn infann sig. Kurerade med whiskey igen men denna gång med tolvårig. Funkade lika bra som whiskeyn dagen innan.

Söndagen började med hosta och frossa och sedan kaffe. Sen gick jag ut för att smörja upp gasrullen och vajrarna på farsans Honda. Vi provade också att få ur resterna av den avbrutna armen till höger spegel utan framgång. Återstår bara att prova med grispitt eller att svetsa på en mutter som Peter på jobbet föreslog. När kaffet precis var klart kom farsan som av en händelse förbi även denna dag och vi fikade med ”hela familjen” i solen.

En rutt planerades och vi gav oss iväg mot Tystberga. Ingen verkade riktigt veta var Tystberga låg, men först skulle vi åtminstone försöka hinna till färjan i Skanssundet. Vi hade 20 minuter på oss och det var gott om tid även fast vi körde lugnt och försiktigt. Man vet ju inte alltid hur det står till med rullgruset och de stora hålen i asfalten som vintern lämnar efter sig.

Efter Mörkö tog vi gamla e-fyran söderut och sedan vidare förbi Vagnhärad och vidare på väg 219 mot Nynäs slott. Där stod det på stora skyltar att det serverades mat mellan 11 och 17:30. Vi svängde av och parkerade hojarna vid slottet. Inte en köttbulle i sikte, det skulle tydligen öppna på Valborg -men fint var det. Hojarna tog oss dock ner till Nynäs brygga och vi luktade lite på havet även fast min näsa inte riktigt var helt 100%.

På vägen tillbaka åkte vi ner till Tofsö och sedan till Trosa, ”världens ände” ,och åt kebab. Efter lunchen parkerade vi hojarna bland stekare och båtägare nere vid småbåtshamnen, tog en kaffe och en glass och så kom Smirre och Marie på sina nya CB1000R.

16 grader och insektssmet på visiret måste väl ändå kvala som sommar? Jag dödade dessutom en mygga på lördagkvällen så sommaren är definitivt här (tar ut segern i förskott som vanligt).

Vägen tillbaka gick via Farstanäs och Pålhagen och sedan till A&A´s stuga i Södertälje. Där tittade vi på deras hus som numera mer liknade ett militärtält eftersom det helt saknade golv. Anna hade precis vevat igång Ducatin efter vintervilan. Lugnt och fint ringlade vi oss fram på de grusbefriade vägarna tillbaka mot civilisationen och Tumba. Först tappade vi bort Smirre som skulle återansluta med Marie som hade åkt till Hölö, och sedan Roberto som skulle på utflykt. Anna drog hemåt norrut och jag och farsan åkte hem och parkerade våra underbara springare och tog en avslutande kaffe -och så var den helgen till sin ända. Och för den delen också inkörningen, eller åtminstone de första hundra milen. Nästan i alla fall för min hoj har nu gått 80 mil. Det blev tydligen 18 mil idag med.

Nu hade jag ju hoppats på att byta däck eftersom vi har en uppsättning Michelin Anakee 2 som vi är sugna på att prova. Men BMW har bestämt att man måste ha specialverktyg för att ta av framhjulet så vi får köpa verktyg imorrn. Hundramilan är på onsdag så nog ska vi hinna få på de nya däcken och köra de sista 20 milen till dess! Nu blir det sen middag och relax i soffan.

Hurra för motorcyklar!