Att köra hoj genom Europa är för mer äventyrsinriktade motorcyklister (ja, jag menar oss) lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Man kan få tag på allt utan problem. Även om allt inte är bokat och klart med boende och mat är det sällan några som helst problem att bara glida in på en camping eller hitta någonstans att fri-campa. Vill man bo lite lyxigare, typ vandrarhem, hostel eller hotell är den än mindre problem då dessa finns precis överallt. Men visst blir det ett äventyr ändå, bara på ett lite annat sätt. Äventyret ligger i att köra alla småvägar. Vår Garmin gps (zumo 660) är helt underbar på hitta dessa vägar och på att lista olika boendealternativ. Tar man bara ”undvik motorväg och avgiftsvägar” så hamnar man direkt på mc-vägar. Borde finnas en mc-inställning där man även kunde ställa in ”undvik större städer och bilister”.
Vi har varit väldigt duktiga på att laga egen mat under resan. Fantasi och variation är två ord som faktiskt inte alls passar in i sammanhanget. Tonfisk är gott. Tonfisk med tomatsås och pasta är också gott. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Det fungerade under Sydamerikaresan fler gånger än vi kanske vill minnas och det fungerar under denna resa. Vi varierar kryddningen och typen pasta, men det är i princip same-same. Tack vare Jenny har det dock blivit ett par rejäla lyft på matfronten ändå. Allt från goda sallader och köttfärssås till en mängd olika frukter.
Resan söderut genom Italien toppades av med att köra längs med Amalfi-kusten. Området är klassat som ett världsarv och vägen slingrar sig längs med lodräta klippor i ungefär 50 kilometer. Det blev många fotostopp och mycket svettande då temperaturen låg på ungefär 35 grader under dagen. Blev dock en hel del fina kort. Vill man bli bra på att ta kurvor är Italien helt rätt ställe att köra i. Roligaste hojåkningen på asfalt vi stött på hittills.
Allt för denna gång, nästa inlägg handlar lite om hur våra ställ från Lindstrand klarar 38-gradig värme samt hur vår fortsatta resa ser ut. Tills dess, ha det bäst!
