Detta inlägg skrivs på färjan mellan Brindisi, Italien och Patras, Grekland. Jag sitter på en liten stol med datorn på ett litet bord i en gång omgiven av människor som sover eller snart ska sova. Med vår goda framförhållning så hade vi givetvis inte bokat någon plats på färjan utan räknade kallt med att det så klart skulle finnas åtminstone en hytt ledig. Icke. Men det var helt ok att åka med ändå och lösa sovandet bäst man kunde. Vi är alltså inte de enda som valt detta alternativ. Tänk Finlandsfärja med tillhörande bar, kasino, taxfree och restauranger. Tänk dig sedan att det ligger människor precis överallt i alla gångar och på alla soffor och öppna ytor över hela båten. I någon av dessa gångar ligger alltså vi. Hojarna tryggt (hoppas vi) fastsurrade på bildäck under oss. Vi har njutit av första tallriken grekisk mat för denna resa, grillad souvlaki med tzatsiki. Grillat på däck. Mycket gott!
Så hur kom vi hit? Efter de Schweiziska alpvägarna med ett myller av hårnålskurvor tog vi oss över till Italien via Stelvio Pass. Ett välkänt pass som av Top Gear kallats ”The best road – in the world”. Och även om vi inte helt håller med om detta så är det helt klart en mycket rolig väg att köra. Roligast är dock vägen till passet och vägen efter passet. Hårnålskurvor är roliga, men de är inte så värst spännande eller sköna att köra genom. Mycket roligare när man kan ha lite fart och gasa genom kurvorna.
Vi la in en kurs rakt söderut efter passet för att ta oss ner längs med Italiens västkust. Nästa delmål var nationalparken och tillika världsnaturarvet ”Cinque Terre”. Temperaturen steg stadigt uppåt ju längre söderut vi kom. Vi alternerade mellan att köra längs med den stekheta kusten och i de mer svala bergen. Cinque Terre bjöd på imponerande kustvägar fyllda med pittoreska byar och italienare på vespor iförda flip-flops och hjälmar som mer fungerar som solskydd än stötskydd. Trafiken har vi inte haft några större problem med. Det gäller som vanligt att köra som alla andra gör. Får se hur det går att vänja sig av med det när man kommer hem bara…
Det får räcka för denna gång. Nästa inlägg kommer att handla om allt från hur gott det är med tonfisk (varje dag) samt Amalfi-kusten.