Vägen fortsätter. Vädret lämnar inget att klaga på; blå himmel och sol med just lagom mycket moln för att ge ännu vackrare bilder. Vyerna ändras mellan att vara blott fantastiska till att vara helt makalöst vackra. För att säga det så enkelt som möjligt: Vi älskar att resa med motorcyklar. Vi reser i precis rätt takt, vilket är precis den takt vi vill åka i. Och vi älskar Chile. Det har allt!
Hejsan!
Verkar vara otroligt vacker natur ni färdas fram i. Kul att ni spanat in vår tur. Vi färdas ju inte riktigt lika långt som ni och i en helt annan del av världen men annars är mycket sig likt. Vi har med oss allt vi behöver för dagen, vi vill färdas fram i naturen för att se nya platser och samtidigt fly vardagen.
En fundering jag gick med häromdagen är hur länge jag får vara på tur innan det kallas för min vardag. Är det en vecka, en månad eller ett år. Någonstans borde jag ju passera gränsen för att få kalla resandet för vardag. När den gränsen sedan är paserad borde jag alltså kunna kalla det att ”fly vardagen” när jag återvänder till det som gemene man kallar för vardag. Fiffigt va
Fjällhälsningar
David
Hej!
Jo det är väldigt vacker natur vi reser i. När vi åkte Carretera Austral kom vi inte så långt per dag då vi hela tiden stannade för att fota.
Hur länge man måste vara på tur innan det blir ens vardag? Bra fråga, men jag håller med om att man måste passera gränsen någon gång och då blir man turist i det ”verkliga” livet istället