Välkommen till landet Argentina!

Det var bättre väder denna dag då vi skulle åka till Argentina. När vi packade såg vi till att vi hade alla viktiga papper lättåtkomliga för den kommande gränsövergången. Väg 215, från Osorno i Chile till San Carlos De Bariloche i Argentina, är en bred asfalterad svart remsa som ringlar sig upp och ner bland låga berg, smaragdgröna sjöar och regnskog. Det var svårt att köra långsammare än 100, och bilarna tycktes bromsas av någon kraft som inte verkade på motorcyklar. Det var bra omkörningsförhållanden så förmiddagen var ren lycka.

Efter några kilometer från där vi sett tältet vid sidan av vägen dagen innan så träffade vi tre cyklister från Schweich som skulle cykla in i Argentina. Två av de tre hade cyklat kontinuerligt i tre år, och den tredje hade varit med någon månad. De två som cyklat i tre år var pensionärer och hade hyrt ut sitt hus hemma i Schweich. Vad kan man säga om det? Att det aldrig är för sent att resa! 😉

Väl framme vid Chilenska gränsen fick vi våra utresestämplar i passen, fick lämna ifrån oss titv-dokumentet (ett tillfälligt import-tillstånd för motorcyklarna) och sedan befann vi oss i ingemansland. Vägen slingrade sig uppåt genom vackra bergspass och turkosa bäckar och floder. Regnskogen transformerades till grov skog och vyerna var fantastiska. Anderna är lägre så här långt söderut men eftersom det är kallare luft ju längre söderut man kommer är det mer och mer snö på topparna.

Vid den Argentinska gränsen fick vi nya inresestämplar och nya turistvisum. 90 dagar får vi stanna, samma som i Chile.

En liten detalj som vi nästan glömt bort, men som började göra sig påmind nu, var att båda motorcyklarna står skrivna på mig. När det var dags att ”importera” motorcyklarna lämnade vi fram registreringsbevisen och mannen bakom luckan knappade oroande länge på en dator tills han tillslut ropade på sin kollega. Skulle det bli problem? Han frågade Roberto hur det stod till egentligen och Roberto förklarade att jag ägde båda men att Roberto körde den ena som sin egen (jag äger båda för att försäkringen i Sverige ska vara billigare). Mannen bakom luckan bet ihop och fick ihop ett papper som gav oss tillstånd att köra hojarna i Argentina så länge som till oktober 2010, dvs typ åtta månader.

Nu var vi i Patagonien, och i skidorten Villa La Angostura (som påminde om svenska Åre) och det var dags att tanka. Bensinen kostade 3,75 Argentinska pesos vilket är 7,50 kr. En markant skillnad mot Chile, och framförallt mot Sverige!

Vi körde inte så långt innan vi hittade en agrocamping som lovade Chorizo till middag så där stannade vi. 25 pesos per person kostade campingen, också det klart billigare än Chile.

Jonas

Författare: Jonas

Jag tillägnar denna resa min kära far, som på 70-talet körde runt på sin Honda CB750K i Europa. Jag tror farsan skulle hänga med på vår resa om han hade en hoj ;) Som rubriken antyder så heter jag Jonas. Jag föddes 1981 på Södertälje sjukhus och har sedan dess irrat omkring mestadels i Tumba. Bodde ett tag i Flemingsberg men har nu efter ett par vändor i Storvreten och Segersjö bott i Storvreten totalt ca sex år. Jag har jobbat med lite av varje och var inne på mitt elfte jobb innan jag sa upp mig i våras för att resa. Bland det roligaste jag har gjort, förutom att resa, har varit att köra skolklasser i turistbuss på äventyrsresor. Förutom alla jobb jag haft så har jag också hunnit med att pugga lite på KTH, dock så blev jag aldrig färdig men hoppas att få tid och lust till det. Precis som Roberto så värdesätter jag min fritid högt och det jag gillar att göra då är bland annat frilufsliv och modellflyg. Modellflygandet är än så länge ett substitut för att vara pilot vilket jag har velat i hela mitt liv. Jag är också intresserad av teknik och foto/video och hoppas kunna bli bättre på att både fota och redigera film. Det kommer bli mycket fotande och filmande framöver ;) Jag har också hunnit med att ha egen båt, eftersom jag gillar att fiska. Den är tyvärr såld numera och likaså är min första motorcykel.

Inspiration

Jag tittar väldigt mycket på film. Favoritgenre är sagofilmer som Harry Potter och Stardust, men framförallt storfilmer som Gladiator, The Rock och The Green Mile faller in i smaken. Ibland har det även hänt att jag läst en analog bok och då är det Munken som sålde sin ferrari som inspirerat mest. De filmer som inspirerat mig mest inför den här resan är:
  • Into the Wild
  • Babel
  • The Bucket List
  • Motorcycle diaries
  • Long way round med Ewan McGregor och Charlie Boorman
  • Long way down (se ovan)
Jonas Fors Lellkys Facebook-profil Se oxå Robertos sida. Just det. Maila mig på jonas@flyvardagen.nu om du vill berätta något roligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *