Vi kom till nationalparken ganska sent på eftermiddagen vilket gjorde att inträdet var gratis (hade kostat runt 40 kr annars). Vi insåg när vi kört in i parken att det var en skidanläggning och att pisterna faktiskt låg på själva vulkanen. En aktiv vulkan. Körde runt i parken i c:a två timmar, hittade en camping men den var för dyr så vi valde att åka ut ur parken och köra till en camping som vi sett tidigare under dagen.
Att resa med motorcykel genom Chile är bjuder på väldigt omväxlande terräng. Min erfarenhet av att köra motorcykel var innan resan, minst sagt, begränsad. Första gången jag överhuvudtaget satte mig på en motorcykel var i Kambodja ett par månader innan denna resa. Sen blev det ett par intensiva månader i Sverige med övningskörning för att ta körkort för tung mc. Erfarenhet av att köra med en fullastad hoj på alla möjliga typer av terräng? I princip noll. Vi tog en tur på fyra dagar upp till Östersund men det var mest asfalt (även om vi hittade ett par mil med väldigt bra grusväg också).
Jonas hörde innan avresan av sig till en av chefsredaktörerna på DN Motor för att se om de var intresserade av vår historia och möjligen skriva en artikel om oss. Han fick då berättat för sig att jag var alldeles för kort för att köra en Dakar och att vi skulle vara tvungna att sänka den för att jag överhuvudtaget skulle ha en chans att nå ner till marken. Ja, han verkde ju ha full koll så det var bara att hålla med. Tyvärr blev det ingen artikel men vi fick iallafall klart för oss att jag inte skulle kunna köra min hoj (som jag redan då hade kört ett par hundratal mil). Nu, cirka 8500 kilometer senare, känns det som om jag på ganska goda grunder kan säga att han hade tokfel.
Min poäng med allt detta? Lyssna på dig själv, tro på dig själv, sikta dit du vill och kör på bara!
Ha det bäst 
