Varför det blir grönare och grönare

Det är ju väldigt fint med allt grönt. Men givetvis kommer detta till ett pris.

Dagen började med att vi kom iväg lite senare än vanligt då vi smörjde våra kedjor och sköljde av hojarna lite. En rolig grej som alltid händer är att det kommer fram folk och vill prata precis när vi ska till och åka. Så där står man med stället på, hjälmen i handen och svarar på en massa frågor. Trevligt, men man undrar varför de inte frågat lite tidigare

Kom iväg klockan ett så ganska snart blev det lunch-stopp. Vi letade efter empanadas (piroger), vilket är påfallande svårt att hitta någon annan dag än söndagar. Vi kom fram till en almacen (liten butik) som inte hade empanadas men som kunde fixa mackor. Det lät som en bra idé och vi gick in i affären. Vi blev väldigt väl omhändertagna av en man som hette Rodrigo som även bjöd på te. Det visade sig att affären i vanliga fall inte alls sålde mackor utan det var bara han som var snäll och som ville veta mer om oss. Han frågade om vi ville skölja av hojarna och helt plötsligt var vi i full gång med att tvätta hojarna med god hjälp av Rodrigo. När det sedan var dags att betala för kalaset ville han inte ha betalt utan bjöd på allt. Hur schysst som helst.

Det var lite mulet på morgonen och det blev bara gråare och gråare. Efter lunchen körde vi genom mer skog och kom sedan fram till kusten. Det var där det hände.

Det började falla något från himmelen. Först lite och sen väldigt mycket. Vi drog på gore-tex-innerfodret i en busskur och körde vidare. Efter lång tid med bara blå himmel och sol kändes det extra tungt med regn. Vi behövde lite värme och hittade ett hostal i Quirhue som tog 5000 pesos per person (c:a 75 kr). För detta fick vi eget rum, var sin stor säng, varm dusch och givetvis kabel-tv Köpte godsaker för 6000 pesos och spenderade resten av dagen i rummet och tittade på film. Allt som allt en mycket bra dag.

Ha det bäst!