En helt vanlig dag

Är nu i Valdivia och vi ska om någon timme ge oss iväg österut för att ta oss in i Argentina en sväng då vårt turistvisum går ut om åtta dagar. Det här inlägget tar vid där inlägget, Från Viña söderut, slutade.

Dagen efter lyx-campingen bjöd som vanligt på strålande sol och ingav en känsla av att även denna dag skulle bli underbar. Och tänka sig, det blev den. Det hela började med underbara småvägar genom ett landskap som påminde om Kanada. Eller rättare sagt; det påminde om en föreställning av hur ett kanadensiskt landskap ser ut baserat på ett otal antal filmer. När jag självt rest genom Kanada får jag återkomma om hurvida landskapet vi körde genom verkligen påminde om Kanada eller inte (ja det är sent och jag är full på te).

Det var precis lagom med trafik på vägarna, dvs nästintill ingen alls. Vi stannade till i staden/byn Perilillo där vi åt grillad kyckling med potatismos på ”Happy Pub Restaurant”. Som vanligt blir man proppmätt då man som vanligt äter en massa bröd och pebre medans man väntar på huvudrätten. Och sen kommer såklart efterrätten. Vad kostade lunchen? 2500 pesos, dvs. strax under 40 kr.

Körde vidare och kom in i en nationalpark. Fina grusvägar och rolig körning, men det var svårt att hitta campingplats då det var fullt med stugor och de campingar som fanns var dyra eller inte så inbjudande. Jonas hittade en mycket fin glänta i skogen, det krävdes bara att vi smög över ett taggtrådsstängsel och körde genom lite buskar för att komma dit. Sov gott i sällskap med kottar. På morgonen väcktes jag av något oidentifierbart stort djur. Det klampade mot tältet med försvann sedan lite mystiskt. En väldigt stor fågel? En björn som först klampade fram och sen försiktigt smög iväg? Inte så noga.

Ha det underbart bra!

FRÅGA: Vad tycks om nya utseendet på sidan? Lämna gärna en liten kommentar