Det är som att köra i en tavla. Hela tiden. Så stora landskap att ens förflyttning i dem knappt är märkbar. En konstigt underbar känsla att susa fram i 80 km/h utan någon påtaglig känsla av att förflytta sig framåt. Vägen bara fortsätter. Har ett par gånger fått sätta ner foten och känna på vägen för att övertyga mig själv om att ”Nej, jag står inte still”.
Den intensiva körglädje som infinner sig har jag sällan upplevt. Första turen med bilen efter körkortet kommer nära. Första turen med hojen också. Men aldrig så länge och så intensivt som här. Och det finns mycket väg att åka på. Cirka 5150 km från Arica i norr till Punta Arenas i söder. Vi har i dagsläget kört nästan 5000 km men är inte i närheten av Punta Arenas än, vi har inte så bråttom och vem har någonsin sagt att den roligaste vägen är den raka vägen?
Så varför tveka? Bara att packa ner hojen, skicka den över Atlanten och sen gasa och köra.
Albumet nedan innehåller 35 bilder som nästan alla är tagna medans vi kör. Titta på vår kamerautrustningssida för att se hur vi tar bilderna.
Ha det bäst!
Jonas: För att inte någons mamma ska bli orolig 😉 kanske jag bara ska nämna att de järnvägstunnlar vi åkte igenom sedan 40år varit nerlagda, och numera är del av en fantastiskt fin väg genom berg och dalar. Mer om den vägen på bloggen inom kort!
