Los Géisers del Tatio & Valle de la Luna

Ok vi behövde inte gå upp innan 04 för att ta en buss till geisrarna, men att gå upp 05.45 är ändå ingen lek. Kvällen innan hade huvudvärken minskat en hel del och vi trodde båda att vi skulle vakna och må mycket bättre. Icke då. Det var faktiskt lite värre än dagen innan. Men det var bara att bita ihop och gå upp. På med mc-stället och så mycket kläder som möjligt (det var runt -5 grader) och sen ut till hojarna för att åka och titta på geisrarna på morgonen.

Hojarna tyckte inte alls som vi och vägrade starta för att det var för kallt. Inte mycket att göra, bara att börja gå. Återigen påmindes vi om hur bra våra mc-ställ och stövlar är. Inga problem att promenera i stövlarna och med gore-tex fodret i stället höll vi oss utan problem varma.

En promenad på c:a 20 minuter tog oss till där det var mest aktivitet. Fullt med folk överallt nu. Vi satte oss ner och vilade och mådde bättre och bättre. Det var häftigt att gå omkring och se hur det bubblade och ångade överallt. Men ärligt talat så skulle vi nog blivit besvikna om vi tagit oss hit med en tur. Speciellt med tanke på hur vägen såg ut…måste varit en mardröm med buss/bil.

Återvände till stugan, sov ett stund, packade ihop och började åka. Så fort man sätter sig på hojen känns allt helt plötsligt mycket bättre. Körningen tillbaka till San Pedro var riktigt, riktigt rolig. Vi gasade lite mer än dagen innan och upptäckte att det gick bättre på tvättbräde-partierna då :) Tog sedan en annan väg tillbaka vilket visade sig vara ett väldigt bra beslut då vägarna var minst sagt roliga att köra på.

Tillbaka i San Pedro bestämde vi oss för att ta in på ett hostel, Residencial casa Corvatsch som hade bra trådlös internetuppkoppling och dessutom parkering för hojarna.

Klockan var c:a sex så vi bestämde oss för att genast åka till ”Valle de la Luna” för att titta på solnedgången där. La in all packning på rummet och drog iväg. Hojarna var liksom vi glada över att komma ner från de höga höjderna och det var riktigt kul att köra utan packning igen. Dalen var magisk.

En sak som slog oss på vägen tillbaka från dalen var hur kul det är att åka motorcykel hela tiden. Trots att vi varit uppe sen innan sex på morgonen och kört intensivt hela dagen så ville vi inte riktigt sluta köra :)

Tillbaka i San Pedro tog vi en välbehövlig dusch, åt ett par piroger, surfade en stund och däckade.

Roberto

Författare: Roberto

Lärare. Simtränare. Äventyrssökare. Entreprenör. Bloggare. Fotograf. Tedrickare & livsnjutare :)

2 reaktioner till “Los Géisers del Tatio & Valle de la Luna”

  1. Sorry, men jag kan tyvärr inte tycka synd om era onda huvuden. Jag skulle gärna byta till mig lite huvudvärk i Chile mot att sitta här i kalla gråa svedala. Vilket fantastiskt landskap det är! Jag längtar grymt mycket tillbaka till Sydamerika när jag ser era superfina kort!

    Hur ser planerna ut framöver? Är ni uppe i Bolivia snart? Ni får inte missa saltöknen som ligger i sydvästra hörnet av Bolivia. Galet fint och häftigt!!

    Det suger rejält i min restarm, måste i väg snart!!!

    Kram på er!

    Ps. Roberto, du slipper inte mig i sommar om du kommer till bajsfabriken och jobbar. Jag börjar på Malins gamla tjänst i februari. Kunde inte hålla mig borta..:)

  2. Det är lugnt…vi inser att det är lite mycket att be om medömkan med tanke på vart vi är :) Vi får planera en mega-roadtripp tillsammans sen genom hela nord- och sydamerika tycker jag. Passa på att ta mc-kort så kan vi åka motorcykel allihop!

    Planen nu är att åka söderut i Chile (åker idag). Vi har fått nog av öken och vill se lite grönt. Vi vill ner till Patagonien då det är passande att besöka det nu. Sen åker vi troligtvis in i Argentina och jobbar oss uppåt igen. Skulle gärna se saltöknen (Uyuni) i Bolivia men det får nog bli på vägen upp igen.

    Kul att du hittat tillbaka till bajsfabriken. Vi ses med största sannolikhet i sommar då!

    Kram kram

Lämna ett svar till Roberto Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *