En försökspersons vardag

Hittade en text jag skrev när jag var inlagd på Astra Zeneca som försöksperson i 17 dagar. Om du efter att ha läst detta fortfarande vill prova på är det bara att anmäla sig på Healthy Volunteers.

***

Märken efter nålstick på armarna. Varit försökskanin. För det ädla syftet att hjälpa människor som har ont. Så kan man ju se det. Men ärligt talat är det inte främst därför. Lätta pengar och ett trevligt sätt att tjäna dom. Inte svårt. Inte jobbigt (bara ibland). Biverkningar? Ja det kan förekomma. Inte hänt mig hittills iallafall. Inte känt ett dugg. Fått placebo ibland…dubbel vinst…få pengar för att äta sockerpiller.

Gäller att vara fullt frisk. Inga mediciner. Inga hälsokostpreparat. Inga extra vitaminer. Inga allergier. Ingen rökning, inget drickande, inga droger (förutom det man får av dom förstås 😉 Inga problem. Fullt frisk. Fysiskt iallafall. Skönt att veta. Kräver väl att man har någon störning för att ställa upp på sånt här antar jag.

Dagarna ser ganska lika ut. Mycket fritid för det mesta. Tiden går fort. Dagarna rinner iväg. Tid är intressant. 3 sekunder kan vara en evighet. 3 timmar kan kännas som en kvart.

En vanlig dag på jobbet:

06.35: Blir väckt av ett glatt ”godmorgon” alternativt av att en skärm slås på och någon drar isär gardinerna som leker väggar runt min säng.

06.36: Är ekg-markeringarna kvar? Hmm…lite suddiga. Blir ritad på med en markeringspenna som kommer lämna nya färska märken på lakan och lite överallt på mig. Men de är ju inte mina lakan så jag bryr mig inte. Svårt att bry sig om så mycket  i och för sig. Tidigt.

06.40: Dags att kissa i burk. Lämna på vagnen tack.

06.42: Vägning. Vikt idag? 66.6 kg…roligt å kanske smått passande känns de som. Gäller att inte bry sig om vikten. Utseendefixerad? Jag? Näe. (lite kanske…lite. vem är inte det?).

07.20: Dags att lämna ifrån sig lite blod. Sprit. Nål. Stick. Ett av många, ibland blir de bra, ibland inte så bra. Man lär sig vilka sjuksystrar som är bra…vilka som är mindre bra..och vilka man ska akta sig för..inte för att man har nått val…men iallafall.

07.40: Ekg. Ligg absolut stilla. Kliar på näsan. Inte klia. Skitsamma…kliar ändå…kurvorna blir inte glada. Puls och blodtryck. 46 i puls. Är van att se pulsen hela tiden. Telemetri på i princip hela tiden. Skärmar överallt på avdelningen. Kul att se sin hjärtkurva. Larmar ibland. Om pulsen går över 130. Och en massa andra konstig larm.

07.50: CDR-test. Eller Cognitive-Drug-Research. Komma ihåg ord. Reagera snabbt. Trycka på rätt knapp. Komma ihåg bilder. Tråkigt som fan. Jobbigt att få ordning på tankarna på morgonen.

08.20: Dags för dosen. Anledningen till att man är där. Drogen. Eller 2066 som det heter den här gången. Ska drickas prick på tiden. Mycket viktigt. Börja drick 08.19.57. Exakt mängd vatten att skölja ner det med.

09.20: Frukosten är serverad. 30 minuter. Galet bra frukost. Hotellbuffé! Nice nice.

09.50: Lämna mer blod.

10.20: Ännu ett j**** CDR-test. Efter 10 st hatar man dom. Men å andra sidan tar det bara 20 minuter. Snabbt avklarat.

12.20: Luchen serverad. Lyx. Restaurangmat. Bra mat…nästan alltid. 95%.

14.00: Promenad 1 timme. Gå i grupp. Två sköterskor med så att man inte smiter iväg och tar lite droger…eller vad tror dom? Men allt ska vara kontrollerat. Inte så farligt som de låter. Kul och trevligt folk. Alla i ungefär samma ålder. Mycket att prata om.

15.00 Fika framställt. Eller snarare fruktstund. Som på dagis. Hela grejen är som att gå på dagis. Eller snarare ett vuxen-kollo. Inga beslut att fatta. Ingen städning. Ingen disk. Bara vara, spela pingis. Titta på film. Spela x-box, playstation eller Nintendo. Trivs. Tjänar pengar.

Passar på att duscha innan middag. Rengöra kroppen med medicinsk bensin för att få bort klistret efter telemetrilapparna. Luktar gott

16.30: Psykiatrikersnack. ”Hur mår du idag?”, ”Ingen ångest? Nedstämdhet? Panikattacker?” Dumma frågor. ”Nej nej, allt är bra. Spelar pingis. Ska se den filmen…bla bla bla”.

17.20: Middag. Mat hela tiden. Känns som om det enda man gör är att äta. God mat som vanligt. Sallad och framför allt lingondricka. Alltid lingondricka. Bara lingondricka. Eller vatten. Jag gillar inte lingondricka.

20.20: Kvällsfika. Mackor. Max 3 mackor. Max 3 koppar kaffe, te eller choklad om dagen. Konstigt att man likställder kaffe med te och choklad.

23.00: Sängdags. Sköna sängar. Höja ryggstödet, sänka benen. Skön stol. Sitta vid datorn och knappa. Prata med vänner på msn.

24.00: Dags att sova. Sova med telemetri på hela tiden. Sladdar överallt. Känner inte ens av dom. Trött. Ännu en arbetsdag avklarad. Bara 14 kvar.

***

Så kan en arbetsdag se ut för en försöksperson. Jag tycker det är ett bra sätt att tjäna pengar på och samtidigt gör man faktiskt något för att hjälpa andra människor.